Herr talman! Jag vill tacka statsministern.

Som statsministern har redogjort för var det många viktiga frågor, inte minst stödet till Ukraina, som avhandlades på toppmötet med EU:s ledare. Men den stora snackisen före, efter och under toppmötet var som sagt en helt annan fråga: EU:s beslut att fasa ut förbränningsmotorer för nya personbilar till 2035.

EU-kommissionen har nu tagit fram en ny överenskommelse som kommer att urvattna den som redan var färdigförhandlad. Den nya överenskommelsen går också på tvärs med vad svensk bilindustri har ställt in sig på, och den är sämre för svenska jobb och för klimatet.

Även om en kompromiss kan vara bättre än inget vill jag fråga hur statsministern ser på förslaget till ny överenskommelse. Det vore också intressant att få veta hur och hur långt statsministern drev den ursprungliga svenska linjen.

Så sent som i onsdags i förra veckan ville statsministern gömma sig bakom att frågan inte ens fanns på dagordningen och ville inte berätta hur Sverige agerar. När vi har ställt frågor har man hittills hänvisat helt och hållet till EU-kommissionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Nu ger statsministern en lite annan bild från talarstolen. Det skulle vara intressant att få veta hur långt Sverige drev den svenska linjen, som var bättre för klimatet, bättre för svenska jobb och bättre för svensk bilindustri.

Ifall ordförandeskapet har varit inblandat i kompromissen, kan man då inte bära en viss oro för att det svenska ordförandeskapet öppnar för en ordning för förhandlande inom EU där de stora länderna får säga nej när som helst och de andra länderna bara ska foga sig och gå med på sådant som faktiskt är sämre än det ursprungliga, förhandlade förslaget? Hur kommer det att påverka EU-samarbetet?