Herr talman! Det är mycket viktiga frågor.

Först vill jag instämma. Det var precis så resonemanget gick om slutsatserna och om våldtäkter, bortförda barn och allt som vi har läst om. Resonemanget handlade om precis det som beskrevs här och det som sker. Det är brott som någon ska ställas till svars för, och detta var grunden till att vi tog med det i rådslutsatserna.

Det finns ingen ny information annan än den som just beskrevs här och som är förfärlig nog: systematiska våldtäkter, barn som föds efter våldtäkter och bortförda barn. Ingen vet hur många, men att det framstår som en systematisk företeelse är alldeles uppenbart. Allt detta är brott som tribunaler, både det ukrainska rättssystemet och internationella tribunaler, ska döma för efter kriget.

När det gäller sanktionerna är det egentligen två problem som kvarstår, och båda är viktiga. Det ena är att komma längre EU-länderna emellan. Vi har från Sverige, både den nuvarande regeringen och, vågar jag säga, den förra regeringen, varit mycket noga med att det är enighet om sanktionerna som skapar styrkan. Men det går inte att få enighet om allt. Vi skulle till exempel vilja ha sanktioner mot Rosatom, men det lyckas vi inte med i hela EU just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Det finns andra saker också. Sanktionerna är fortfarande mycket breda, men det finns massor som man skulle kunna göra som ännu inte har gjorts. Vi kommer alltid att verka för att komma ännu längre, men det kräver enighet.

Sedan har vi det andra problemet, nämligen att hitta de länder som systematiskt kringgår sanktionerna. Där borde Europa agera mot de tredjeländer som inte följer europeiska regelverk. Detta är naturligtvis svårt, men det finns en lista över de länder som misstänks bryta mest mot sanktionerna.

Iran togs inte upp alls denna gång.