Herr talman! Man har som riksdagsledamot möjlighet att kalla ansvarigt statsråd till kammaren för att diskutera angelägna frågor, och så har Sverigedemokraterna gjort i detta fall. Men jag förstår egentligen inte varför Tobias Andersson står i kammarens talarstol och gnäller över frågan om gårdsförsäljning.

Det är en fråga som Centerpartiet har drivit under lång tid. Vi ser att det kommer att skapa arbetstillfällen, att det leder till landsbygdsutveckling, att det ökar turismen och att det bidrar till ökad livsmedelsproduktion runt om i Sverige.

Vi såg under den förra mandatperioden till att det genomfördes en utredning om gårdsförsäljning. Det var en del av januariavtalet och ett krav vi hade för att vara med i samarbetet. Utredningen genomfördes och visade tydligt att gårdsförsäljning går att genomföra utan att detaljhandelsmonopolet sätts ur spel och utan att folkhälsan påverkas. Det var positivt för oss att se slutsatserna i utredningen.

I går debatterade vi frågan om gårdsförsäljning hela eftermiddagen här i kammaren. Jag gjorde det ihop med Tidöpartierna, och det hördes många vackra ord från samtliga dessa partier om gårdsförsäljning. Man lovordade det av samma skäl som jag själv lyfter fram och pekade på hur viktigt det är att införa gårdsförsäljning.

Men vackra ord leder ingenstans. Det som leder någonstans är handling, och det var detta som saknades. Det leder oss tillbaka till frågan om Tidöavtalet. Om denna fråga nu är så angelägen och central för Sverigedemokraterna, för Moderaterna, för Liberalerna och, med lite mer tvekan, för Kristdemokraterna frågar man sig varför den inte har upptagits som en punkt i Tidöavtalet. Det är väldigt många frågor som tas upp där, men just gårdsförsäljning gled man av någon anledning förbi.

Uppenbarligen var gårdsförsäljning inte en fråga som var så viktig och angelägen för Tidöpartierna att den behövde tas med i avtalet. Uppenbarligen var Sverigedemokraterna, som har krävt denna interpellationsdebatt, så fixerade vid andra frågor i Tidöavtalet att de lämnade gårdsförsäljningen därhän och inte brydde sig om det.

Efter att Tidöavtalet skrevs under tillträdde den nya regeringen, och då överlät Sverigedemokraterna ansvaret för frågan till Kristdemokraterna, som nu sitter på ministerposten. Då får man fråga sig: Hur tänkte Sverigedemokraterna när de släppte fram en regeringsbildning som såg ut på det sättet när de visste att det enda parti som har en viss kluvenhet till gårdsförsäljning är just Kristdemokraterna, som nu sitter med det fulla ansvaret?

Detta leder mig tillbaka till frågan: Varför står Tobias Andersson och Sverigedemokraterna i kammaren och gnäller i stället för att använda de möjligheter de har att utöva tryck på den regering som de själva har tillsatt, inom samordningskansliet eller i de diskussioner som pågår internt mellan Tidöpartierna? Denna fråga ställer jag mig, herr talman.