Fru talman! Den utredning som ska utvärdera den svenska narkotikapolitiken tillsattes av den förra regeringen. Givetvis finns det möjlighet för en ny regering att ge nya direktiv, ändringsdirektiv eller tilläggsdirektiv eller att lägga ned utredningen och tillsätta en ny. Men i den andra vågskålen har man då att det skulle leda till att utredningen försenas, och jag tycker att det är angeläget att skyndsamt genomföra reformer på detta område.

Att denna regering liksom den förra är djupt skeptisk till en avkriminalisering är inget att hymla om. Så är det.

Vi moderater tycker precis som Karin Rågsjö att man inte ska jaga människor som har en beroendesjukdom. De måste ges vård och behandling, och därför är det viktigt att titta på hur påföljderna kan förändras. Alla här förstår att den som är fast i en beroendesjukdom inte blir hjälpt av ett fängelsestraff eller ännu en bot, utan den personen behöver få vård och behandling. Därför är det viktigt att titta på hur fler kan få kontraktsvård och om man kan använda straffvarning i fler fall.

Men givetvis är det en fördel om polisen kan ta urinprov för att upptäcka om en person är narkotikapåverkad i syfte, och det ska verkligen vara i syfte, att ge denna person tidiga insatser.

Regeringen har som sagt landat i att det är viktigt att denna utredning tittar på narkotikapolitiken men inte lyfter in frågan om avkriminalisering. Skulle man lyfta in denna fråga är risken att det tar allt syre och att det inte blir någon diskussion om alla andra viktiga reformer som behövs för att rädda liv, i form av utvecklad vård, utvecklade skadereducerande insatser och annat.

Jag tror att det finns en fara i att det blir ett alltför stort fokus på denna i och för sig principiellt viktiga fråga men som i sammanhanget kanske inte är den viktigaste för att rädda liv. Det handlar i stället om att förbättra vården, att göra den mer tillgänglig och att fortsätta utveckla de skadereducerande insatserna.