Herr talman! Det finns uppenbarligen mycket man kan säga om gårdsförsäljning. Det finns också en stor spännvidd i diskussionen om vad gårdsförsäljning egentligen innebär.

Det vore väl en sak om det bara handlade om små lokala producenter som får sälja några flaskor i samband med ett studiebesök på gården. Men den utredning som nu ligger på regeringens bord har som huvudförslag att det ska gälla alla tillverkningsställen. Då handlar det inte så mycket om lantgårdar med vinden susande i säden och fåren bräkande i hagen intill, utan det handlar om plåtlador i städernas industriområden.

Utredaren uppskattar att det finns ungefär 800 tillverkare i Sverige. Det ska jämföras med 450 systembolagsbutiker. Det ledamoten Bergenblock föreslår skulle alltså kunna leda till en tredubbling av försäljningsställen. Kan vi då hävda att vi har ett detaljhandelsmonopol? Kan vi då hävda att vi värnar folkhälsan? Tunga remissinstanser hävdar att vi faktiskt inte kan det - att det finns stor risk för att EU kommer att säga att vi faktiskt inte kan det.

Flera remissinstanser menar också att Sverige inte kommer att kunna backa bandet och sluta med gårdsförsäljning efter prövotiden och återgå till den gamla ordningen. Ett avskaffat monopol är ett avskaffat monopol.

Jag har svårt att förstå Centerpartiets oerhörda och okritiska entusiasm inför detta. Ännu svårare har jag att förstå det när jag ser prislappen. Utredaren uppskattar vinsterna av gårdsförsäljning till mellan 137 och 148 miljoner kronor per år. Samma utredare uppskattar att kostnaden för samhället blir mellan 235 och 287 miljoner kronor för förtida dödsfall, vård och behandling, produktionsbortfall och brottslighet. Att köpa alkohol direkt från producenten riskerar alltså att kosta väldigt mycket mer än det smakar.

Min fråga till ledamoten Bergenblock är: Tycker verkligen Centerpartiet att det är rimligt att samhället ska stå för notan för att alkoholproducenterna ska få sälja sina flaskor direkt till konsumenten?