Fru talman! I dag tar Sveriges riksdag ett historiskt beslut och lägger därmed en tvåhundraårig försvarsdoktrin bakom oss. Den tid då Sverige var alliansfritt i fred och förhöll sig neutralt i krig förändras när vi tar steget in i Nato.

Även om vägen till Natomedlemskap inte är, och inte har varit, spikrak är det min fulla övertygelse att Sverige snart är med i Atlantpakten. Det hade förstås varit mycket bättre om vi hade tagit det fulla steget in i den värdegemenskap som Sverige ändå naturligt hör hemma i tillsammans med andra demokratier mycket tidigare än vad vi nu ser ut att göra. Detta har vi moderater länge arbetat för, men det kom att dröja till dess att ett fullskaligt invasionskrig på vår egen kontinent fick socialdemokratiska partiet att till slut yrvaket vakna till, hastigt ändra sig och ta ställning för ett medlemskap.

Vi ska komma ihåg att för bara ett år sedan, i krigets början, hette det att en Natoansökan skulle demobilisera vår del av Europa. Nu är det annat ljud i skällan från Socialdemokraterna, och jag är mycket glad över att de också har ändrat sig. Jag välkomnar förstås att Socialdemokraterna har vaknat. Nu är det bara Vänsterpartiet, det gamla Moskvatrogna kommunistpartiet, som viftar med terroristflaggor, och Miljöpartiet, sprungen ur fredsrörelsen, som fortsätter att säga nej till att Sverige ska bygga säkerhet med andra likasinnade på militär och säkerhetspolitisk grund. Det viktigaste är, trots allt, att om man vill ha fred måste man vara förberedd för krig. Det förbereder vi oss bäst på tillsammans med andra.

Fru talman! I och med dagens beslut om att ingå i Nato fastslår vi slutgiltigt att Sverige tillhör väst, att vi bygger säkerhet tillsammans med fränder i väst och att vi ömsesidigt ställer upp för varandra när så krävs. Sverige och vårt närområde blir tack vare det kommande Natomedlemskapet tryggare, och Nato blir starkare. Vi har kapaciteter, kunskaper och förmågor att bidra med, och det kan inte råda några tvivel om att det till sist är detta som får alla övriga 30 medlemsländer att ratificera Sveriges ansökan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Som jag tidigare anfört, fru talman, har den svenska färdvägen till Nato varit kringelkrokig. Just när man har trott att en raka har väntat efter svängen har det lurat nya hinder på vägen. Detta kommer säkerligen både en och två forskningsuppsatser att handla om i framtiden. Även om det från allra första stund har varit vår vilja att den svenska och finska Natoprocessen går hand i hand är det osäkert om vi kommer att ta kvarvarande steg precis samtidigt. Turkiet och Ungern har båda signalerat att de kommer att ratificera Finlands ansökan före Sveriges, men förhoppningen måste vara att både Finland och Sverige är med i Nato i samband med Vilniusmötet.

Det vore mycket olyckligt om Sverige som enda demokratiska Östersjöland lämnas utanför alliansen längre än absolut nödvändigt. Försvarsmakten pekar själv på svårigheterna med en gemensam försvarsplanering och att vi skulle hamna i ett mer utsatt läge. Detta gäller inte minst Gotland.

Det är därför i längden inte bara en fråga om Sveriges säkerhet utan om hela Östersjöregionens säkerhet. Därför, fru talman, hoppas jag att både herr Erdogan i Turkiet och herr Orbán i Ungern tar detta i beaktande och att de båda länderna ser den nytta Sverige skulle göra i Nato. Förtroendet för alliansen och vår gemensamma säkerhet är viktigare än något lands inrikespolitik. Om Natos policy om en öppen dörr till länder som uppfyller villkoren ska betyda något måste den dörren också vara helt öppen.

Fru talman! När Sverige lämnade in sin ansökan till alliansen och alla medlemsländer valde att officiellt bjuda in Sverige fanns några tveksamheter, exempelvis om svensk terroristlagstiftning. Vi får nu en ny terroristlagstiftning på plats, och PKK:s verksamhet ska givetvis beivras. Sverige har uppfyllt sin del av det memorandum som upprättats med Turkiet och Finland, och nu är det dags att öppna den gläntade Natodörren på vid gavel. I det arbetet är jag övertygad om att Sverige har många och stora allierade, inte minst Amerikas förenta stater men även andra tongivande länder som gärna vill ha med oss.

Som tidigare sagts, fru talman, är det här en stor dag. Det är en stor dag för Sverige, och det är en stor dag för mitt parti som länge har drivit frågan och även för mig personligen. Som estlandssvensk med familj tillhörandes en minoritet som blev förtryckta under den ryska ockupationen och sovjetkommunismen, och därför efter nästan 800 år i Estland valde att återvända till Sverige, har det ryska anfallskriget väckt starka känslor.

Med den historien i bagaget är jag också en väldigt stolt moderat, och vi moderater har en stolt historia. Företrädare för andra partier, framför allt från partier till vänster, har stått här i dag och slagit sig för bröstet angående den svenska säkerhetspolitiken och Sverige under kalla kriget och hur detta har varit gynnsamt för Sverige. Det har kommit attacker från Socialdemokraterna mot det gamla kommunistpartiet, som skulle ha skäl att rannsaka sig självt. Alla - eller nästan alla - kan väl vara överens om att det finns sådana skäl.

Vi själva har dock inte så mycket att vara stolta över som land med tanke på den socialdemokratiska doktrin som fick gälla under kalla kriget. Vi har inte alltid stått på rätt sida av historien. Till och med när Sovjetunionen var på väg att upplösas och stod på ruinens brant 1990 stod den dåvarande socialdemokratiske utrikesministern Sten Andersson och förnekade att Estland skulle vara ockuperat. Detta gjorde han i huvudstaden Tallinn - eller Reval, som jag som estlandssvensk skulle säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Samtidigt hade mitt parti företrädare som Gunnar Hökmark, som varje måndag i ur och skur stod på Norrmalmstorg för Baltikums frihet. När unga moderater krävde fria val i Central- och Östeuropa kallade Olof Palme detta för ett återtåg till kalla krigets korstågsmentalitet. Men 1991 fick Sverige äntligen en moderat statsminister i Carl Bildt, och Sverige kunde så bli ett av de första länderna att erkänna Baltikums frihet och självständighet.

Nu, fru talman, sluts cirkeln. Sverige har definitivt valt kurs: att bygga säkerhet och frihet med likasinnade stater. Det svenska stödet för europeisk integrering och utveckling av Östeuropa står stabilt. Jag har fullt förtroende för att den moderatledda regeringen kommer att baxa Sverige in i Nato, och jag är glad över att Sveriges utrikesminister i dag heter Tobias Billström och inte något annat.

(Applåder)