Fru talman! Eftersom jag var delaktig i dessa förhandlingarna kanske jag har ett minne av hur det var i realiteten. Vi lade fram förslag på ökade anslag som grund för varje sådan här förhandling. Jag har inte varit någon motståndare till ökade anslag. Förhandling är förhandling, och när man sedan har kommit fram till ett förhandlingsresultat står man för det gemensamt och håller inte på och klagar på varandra för hur en eventuell förhandling har gått till eller hur den inte har gått till.

Vi lade i grunden mer pengar varje gång, och vi gjorde gemensamma uppgörelser. Vi fick breda majoriteter som skiftade lite grann från tid till annan, men jag tycker att slutresultaten var bra. Det var inte någon som förringade Georgien och Krim i de förhandlingarna. Det var ju detta som var orsaken till att vi bland annat höjde anslagen och att vi lade om alltihop. Det innebar att vi höjde tröskeln också. Det var det som var själva poängen med alltihop.

Man kan summera detta. Det är 100 procents ökning av budgeten mellan 2014 och 2025. Det är inget dåligt resultat. Det som man också måste ta med i bilden är att det inte bara är fråga om att pumpa in pengar. Den som tar emot pengarna, i detta fall Försvarsmakten, måste också ha en möjlighet att ta emot pengarna så att vi ser ett bra resultat. Det måste alltså vara en balans när det gäller ekonomi, åtgärd och realism i fråga om hur man bygger försvarsförmågan steg för steg. Det tar nämligen tid att bygga försvarsförmåga. Det är ingenting som man gör över en natt.

När det gäller denna del menar jag att det var ett kollektivt pådrivande från olika håll, och det var en stor omläggning som skedde av både säkerhetspolitiken och försvarspolitiken.