Fru talman! Vi lever i en tid med spänningsläge och krig i vårt närområde. Det är en helt annorlunda situation mot vad vi upplevde under väldigt många år.
Den utvecklingen började egentligen, som tidigare har påpekats, med det ryska anfallet mot Georgien 2008. Det fortsatte med annekteringen av Krim 2014.
Då ska man ha klart för sig att innan Krim rådde en rätt så stabil portion naivitet i svensk försvars- och säkerhetspolitik. De som lyfte fram frågan om att Ryssland utgjorde ett hot ansågs många gånger i den allmänna debatten som lite udda personer som kanske led av alltför mycket russofobi.
Vad vi såg på den tiden var en konsekvent uppbyggnad av rysk försvarsförmåga. Man ville inte heller förstå innebörden i Putins tal på Münchenkonferensen där han markerade att Ryssland nu ville ha respekt på ett helt annat sätt än tidigare. Han markerade därmed också öppet den nya politik som skulle prägla hans styre.
Jag minns slutförhandlingen i Försvarsberedningen 2014. Det är viktigt att påminna om den. Vi skulle tala om ekonomin. Dagarna innan vi skulle göra slutförhandlingen hade det i Dagens Nyheter på en helsida presenterats från den dåvarande regeringen ett ekonomiskt tillskott på 5,5 miljarder kronor. Det var framför allt inriktat på olika högteknologiska vapensystem.
Jag lade då fram ett förslag om att vi skulle göra den modesta förstärkningen med 900 miljoner på det anslaget. Det svar jag fick var: Självklart ska du få pengar om vi kan göra upp. Det var 75 miljoner. Det är en spottstyver i sammanhanget. Det blev då inte en ekonomisk uppgörelse.
Det som ändå var bra med Försvarsberedningen var att vi lyckades förändra grunden och inriktningen på svensk försvarsmakt. Den inriktning som var tidigare var mot internationella expeditioner, styrt av en säkerhetspolitisk analys som handlade om en naivitet i synen på framför allt hotet från Ryssland. Den försvann ur bilden.
Det blev en förstärkning av den säkerhetspolitiska analysen av Ryssland, även om det kanske fanns anledning att gå längre än vad som gjordes. Det lade senare grunden för en bredare omläggning av hela den svenska försvarspolitiken som byggde på att vi skulle göra avtal med olika länder.
Vi skulle skapa interoperabilitet och bygga samarbete. Vi skulle göra övningar tillsammans. Vi skulle titta på hur vi kan agera gemensamt i olika typer av krisscenarier. Det genomfördes och var en konsekvent linje under tiden våren 2014 till 2022.
Det var också inledningen på ett bygge av ett nationellt försvar. Jag kan inte för min personliga del se det som rimligt att ha en försvarsmakt som inte i första hand är inriktad på försvaret av det egna landet. Det var ett av de beslut som fattades i försvarsbeslutet 2015 - att lägga om hela försvarspolitiken med inriktning på nationellt försvar. Det var också i konsekvens med detta som vi senare återupptog värnplikten, och i konsekvens med detta ökade försvarsbudgeten med ungefär det dubbla för åren 2015-2025. Det är en historiskt unik stor satsning på över 100 procent.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato
Tanken var att vi tillsammans med Finland skulle samordna så mycket som möjligt. Det gjorde vi genom att vi skapade planering bortom fredstida förhållanden. Men vi var också överens med den finska sidan om att vi fortsatt har den militära alliansfriheten som plattform för detta. Vi skulle inte vara orsaken till att det byggdes upp ett spänningsläge i vår del av Europa. Det var så resonemanget gick. Det var själva grunden i det.
Vi höjde Sveriges säkerhet genom avtalen, genom ett starkt närmande till USA och Storbritannien och genom en stor aktivitet inom ramen för Natos partnerskap. Vi stärkte också banden i praktiken väldigt mycket med framför allt Norge och senare också Danmark. Det var det vi bedömde som bäst under rådande omständigheter.
Sedan kom situationen som Morgan Johansson redogjorde för med anfallet mot Ukraina den 24 februari 2022. Det föregicks av ett brev som skickades från den ryska regimen till Europas länder före jul - jag tror att det var den 17 december. Brevet handlade om att man ville ha direkt inflytande över olika länders säkerhetspolitiska val och hur de skulle positionera sig i olika sammanhang. Man ville ha direkt inflytande över vad Sverige och Finland skulle göra och fatta för säkerhetspolitiska val och beslut. Då började det bli tydligt att aggressionen och aggressiviteten började riktas mot en bredare krets.
Samtidigt hade Ryssland under en lång period byggt upp en militär inringning av Ukraina med upp till 140 000 soldater. Amerikanerna och britterna presenterade det här väldigt tydligt i olika meddelanden, och medierna var fulla av att "nu är det risk för anfall nästa vecka; det kan hända då och då och då". Jag tyckte att det var en bra strategi de hade, det vill säga att lägga de här underrättelseuppgifterna på bordet så att allmänheten kunde konstatera det i stort sett hela världen över. Det satte naturligtvis en del käppar i hjulet för ryssarna.
Läget förändrades alltså drastiskt och låg sedan till grund för att vi bestämde oss för att ta det historiska steget att ansöka om medlemskap i Nato.
Det är viktigt att säga att vår inställning till Nato inte varit någon annan än att det i grunden är en sammanslutning av demokratiska länder som till sitt försvar har skapat denna försvarsallians. Att Sverige och Finland stått utanför har väldigt mycket handlat om var vi befinner oss geografiskt och framför allt hur den finska historien varit med landets påtvingade vänskaps- och biståndspakt, som det hette, med Sovjetunionen på den tiden och dess process mot ökad frihet.
Jag tror att den position som Sverige intog under alla de här åren för att skapa den bästa balansen i vår del av världen ändå var den klokaste. Nu gör den ryska aggressionen mot Ukraina, med Rysslands totala avsaknad av respekt för omvärlden och att man dessutom så tydligt går emot internationell lag och rätt och bryter mot FN:s stadgar, att det är nödvändigt att ta det här steget. Men de samarbeten som har byggts upp och de förtroenden som de samarbetena har skapat mellan de olika länderna är väldigt viktigt just nu, och vi har stor nytta av dem i samband med inträdet i Nato. Den plattform som vi byggt under åtta år gör att Sverige har en stark ställning i de här sammanhangen.
Jag får ofta höra från olika internationella samarbetspartner, senast för bara någon vecka sedan, att Sverige är ett land som samarbetar mer effektivt med Nato än en del Natoländer gör. Jag ska inte gå in på ytterligare detaljer, men man ska ha klart för sig att samarbetena som vi byggde har en stor funktion i dag för att skapa trovärdighet inför det som vi nu hoppas ska komma så fort som möjligt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato
Det jag sa tidigare i debatten med försvarsministern om de här samarbetenas möjligheter under en övergångsperiod tror jag är viktigt att ha med sig, också för regeringen, i våra bedömningar och hur vi agerar beroende på hur lång tid det tar innan vi kommer in i Nato. Vi ska se till att klara samarbetskonstellationer som skapar maximal säkerhet även under en sådan här övergångsperiod. Vi har visserligen inviteestatus, och vi har säkerhetsförsäkringar från en hel del länder. Men vi har också en plattform som rätt hanterad kan utvecklas rätt rejält både bilateralt och multilateralt och på det sättet minska fördröjningseffekten i ett medlemskap. Det ska man ha med sig när man betraktar hur vi agerar i den situation vi nu befinner oss i.
Det är inget roligt läge vi i dag är i. Det talas nu om freden, men man ska ha klart för sig att det vi är i är kriget. Kriget pågår varje dag, och de som står vid fronten slåss för hela Europa. De dör för hela Europa.
Sverige levererar vapen i det här kriget. Vi måste förstå också djupet i det ställningstagande som vi gjort när vi gör det. Det är första gången som vi agerar på det här sättet sedan Finland blev anfallet av Sovjetunionen och vinterkriget startade. Det är på det viset en historisk tid i många dimensioner som vi lever i, och då ska vi ha klart för oss att vårt ställningstagande är att vi tydligt och klart stöder den ena parten och att vi gör det med mer än uttalanden och proklamationer. Vi gör det genom att tillsammans med de andra länderna i Europa skicka pengar och humanitärt stöd men också vapen och materiel. Det ställningstagande vi har gjort är starkt, tydligt och entydigt. Det kan inte missuppfattas, och man missuppfattar inte det budskapet i Moskva. Man missuppfattar det precis lika lite som man missuppfattar budskapet i dagens beslut om att vi vill gå med i Nato så fort som möjligt.
Vi ställer oss bakom propositionen. För min del har väl det som behöver redovisas från vår sida i den här debatten redovisats nu, både från Morgan Johansson och från mig, så nu är det klart.
(Applåder)