Herr talman! Låt mig ge Håkan Svenneling rätt på en punkt. Jag delar hans oro för rustningskontroll i Europa. Det är mycket allvarligt, och i huvudsak är det ett ryskt agerande som ligger till grund för den mycket allvarliga situationen när det kommer till rustningskontroll. Med det sagt vill jag påminna om det utrikesministern sagt om att det står Sverige fritt att som Natoallierad, liksom Nederländerna, Tyskland och Norge, fortsätta arbetet när det kommer till rustningskontroll och nedrustning. Det är viktigt att slå fast i den debatten.

En annan dimension av detta är naturligtvis kopplad till Natos syn på kärnvapen. Jag har försökt vara tydlig med att Sverige också ska stå upp för att Nato består av både konventionell och nukleär avskräckning. Det är kärnan i Natos artikel 5. Jag tycker att Natos förhållningssätt till kärnvapen är rimligt. Så länge andra länder eller aktörer har kärnvapen är man inte villig att avveckla sin kärnvapenförmåga. I grunden handlar det om den risk som uppstår i en situation då man blir utsatt för kärnvapenutpressning.

Det stora problemet med kärnvapen i Europa är det ryska agerandet på det här området. Det finns bara ett land som övar, och framför allt hotar, med kärnvapen, och det är Ryssland. Om Nato inte hade haft både konventionell och nukleär förmåga skulle man mycket väl kunna hamna i en situation där man utsätts för rysk kärnvapenutpressning, och det är jag inte villig att medverka till att Sverige utsätts för. Jag vill därför fråga Håkan Svenneling om han kan redogöra för om han anser att det vore klokt i det här läget att Nato engagerar sig i ensidig kärnvapennedrustning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

(Applåder)