Herr talman! Det blir nästan lite pinsamt att jag ska behöva säga så här: Det är viktigt att få noterat i protokollet att det var en socialdemokratisk regering under Magdalena Andersson som lämnade in ansökan om svenskt Natomedlemskap. Dock är det nödvändigt att säga det eftersom utrikesministern hänger fast i ett händelseförlopp som inte har existerat och inte heller kommer att existera. Spekulationer av olika slag brukar sällan leda till särskilt mycket mer än just frågetecken efteråt.

Det var en S-regering som lämnade in ansökan. Statsministern hette Magdalena Andersson. Det fanns en bred majoritet i riksdagen. Propositionen hade därför gått igenom. Det är faktaförhållandena.

Jag förstår att svaret jag får, om att det är en fullkomlig övertygelse, bygger på en bedömning av de 28 länderna plus USA. Jag har upplevt allt detta själv och har helt nyligen besökt Washington och fått tydliga markeringar från den kanten om det oerhörda stödet. Men det som också har varit ganska tydligt under processen är Turkiets agerande. Det har svängt från tid till annan, och olika kravbilder har redovisats. Man har också ändrat position utifrån vad som har passat i processen.

Jag noterar svaret och tackar för informationen. Det är väl som man brukar säga i min hemstad: "Vi får se den dagen det är klart." Man tar inte ut saker och ting i förskott. Men vi får hoppas att det blir klart till Vilnius.

Jag ville pressa fram vilken grund det finns för uttalandet. Jag konstaterar att det är en bedömning från utrikesministern och att det inte bygger på någon särskild information eller något mer än det vi har kunnat läsa i medierna.