Protokoll 2022/23:79 Onsdagen den 22 mars

ärendedebatt / Sveriges medlemskap i Nato
Anf. 44 Anna Starbrink (L)

Herr talman! Äntligen! Beslutet om Sveriges medlemskap i Nato är historiskt. Det är det enskilt viktigaste försvarspolitiska beslut som Sverige kan fatta i det nya, allvarligt försämrade säkerhetsläge som följer av Rysslands våldsamma anfallskrig mot Ukraina.

Ingen organisation har som Nato bidragit till fred och säkerhet i världen. Att länder samarbetar för att ömsesidigt stärka varandras säkerhet och avskräcka tänkbara angripare har visat sig tjäna världen bra, vilket har varit tydligt under Natos hela historia. Det är en stor trygghet för Sverige att ta steget in i Nato, och det blir samtidigt en styrka för Nato när Sverige blir en allierad. Vi kan bidra med vårt geografiska läge, vårt högteknologiska försvar och mycket annat, som ledamoten Alm redogjorde för tidigare. Det är säkerhetspolitiskt men också moraliskt vettigt och riktigt att Sverige nu deltar i samarbetet för vår gemensamma säkerhet.

Herr talman! Grattis, Finland! Våra finska vänner ser ut att komma med i Nato före Sverige. Detta är naturligtvis viktigt för Finland med dess 134 mil långa gräns mot Ryssland, men för Sverige är det illa att lämnas utanför ännu en tid. Men det är också dåligt för Nato, som skulle ha stor nytta även av ett svenskt medlemskap.

Men ha förtröstan! Förr eller senare kommer Sverige att bli medlem i Nato. När detta sker är ett beslut som ligger i Turkiets händer. Nu gäller det att vi i Sverige håller huvudet kallt och agerar på ett sätt som gynnar våra möjligheter att bli medlem utan att vi för den sakens skull tillmötesgår orimliga krav på att vi ska montera ned våra grundlagsskyddade rättigheter. Sverige lever redan i dag upp till Natos krav på medlemsländerna, och vi lever upp till det avtal som vi och Finland har med Turkiet. Nu är det Turkiet och Nato som måste visa vad open door policy betyder.

Genom Nato förbättras vår säkerhet påtagligt. Men inträdet i Nato är inte målet, utan det är början på en ny era där Sverige ska forma sin roll i samarbetet. Liberalerna menar att Sverige ska vara en engagerad och aktiv medlem, och jag vill peka på några viktiga aspekter.

Först och främst har vi de ömsesidiga försvarsgarantierna och artikel 5. Vi har argumenterat för Nato för Sveriges säkerhets skull. Detta är viktigt och en enorm trygghet för Sverige, men det är i lika hög grad ett stort ansvar för vårt land. Vi måste förbereda oss på den nya situationen att svenska kvinnor och män kommer att tjänstgöra för andra länders säkerhet, exempelvis i Baltikum, där Nato har baser och där hotet från Ryssland känns mer påtagligt än på många andra platser. I värsta fall kommer svenska soldater att få uppleva krig med allt vad det innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

En annan aspekt är behovet av att stärka vårt eget försvar. Natomedlemskapet förpliktar oss att ta ansvar för vår egen beredskap och upprätthålla vår egen försvarsförmåga liksom vår förmåga att hjälpa andra allierade vid ett väpnat angrepp. Med andra ord måste Sverige kraftigt förstärka sitt eget försvar. Natos riktmärke säger 2 procent av bnp, vilket Natochefen Stoltenberg dessutom har klargjort ska betraktas som ett golv, inte ett tak. Liberalerna anser att vi på kort sikt kan behöva utöka försvarsanslagen ännu mer för att bygga vårt tyvärr eftersatta försvar starkare för att sedan kunna lägga oss på den nivå som Nato har pekat ut som ett riktmärke.

Kärnvapenfrågan, som många redan har tagit upp i dagens debatt, förtjänar en seriös diskussion. Regeringen skriver i propositionen att man håller fast vid den svenska Natoansökan utan förbehåll, för bland annat kärnvapen på svensk mark.

Det finns inga som helst tecken på att något Natoland som har kärnvapen - USA, Storbritannien eller Frankrike - vill placera dem i Sverige.

Samtidigt råder det inte någon som helst tvekan om att kärnvapen i händerna på despoter i vår omvärld, helt utan moral men med stora maktambitioner att härska, är ett existentiellt hot mot oss och mot världen. Det är oroande, minst sagt, att Ryssland skramlar med sina kärnvapen.

Att Nato har förmåga att möta dessa hot är en trygghet för oss och för världen. Men det är upp till oss själva som land att besluta hur vi vill ha det. För detta krävs inga förbehåll. Sverige måste fortsätta att ha ett stort engagemang i fråga om rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning, bland annat genom Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning. Det finns ingen motsättning mellan att fortsätta arbeta med det och att bli en aktiv medlem i Nato.

När det gäller Natobaser i Sverige vill vi från Liberalernas sida ha en öppen hållning. Vi ska, likt Norge, inte heller här ha några förbehåll vid inträdet. Norge har sin egen baspolitik som innebär nej till permanenta baser i normal fredstid. Men samtidigt har de en pragmatisk hållning och fördjupar sitt samarbete med ökad närvaro från Nato i Norge.

Sverige ska självklart som en suverän stat fatta sina egna policybeslut, precis som Norge har gjort. Från Liberalernas sida menar vi att Sverige som en aktiv allierad ska eftersträva ett djupt och förtroligt samarbete som även inbegriper stark närvaro av Nato i Sverige, vilket på sikt kan innebära baser på svensk mark. Men där är vi inte i dag.

Herr talman! Avslutningsvis: Det viktigaste vi kan göra för att stärka vår säkerhet som land är att bli medlemmar i Nato. För Liberalerna har det varit en lång väntan. Redan 1995 väckte dåvarande folkpartiledaren Maria Leissner frågan om svenskt Natomedlemskap. Och sedan 1999 har partiet drivit frågan. Det är förstås utmärkt att vi har fått med oss en betryggande majoritet för ett Natomedlemskap och att Liberalernas försvarspolitik på så vis också har blivit Sveriges. Men det går inte att samtidigt tänka bort att det vore fantastiskt om vi redan vore medlemmar i stället för att ta detta steg nu när vi redan åter har krig i Europa.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)