STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
Herr talman! I kväll debatterar vi betänkandet om jordbrukspolitik. Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag.
Jag har haft förmånen att besöka väldigt många jordbrukare runt om i Sverige. Det som alltid tas upp är att lönsamheten är för dålig och livsmedelsstrategin.
Livsmedelsstrategins historia är denna: Den dåvarande landsbygdsministern Sven-Erik Bucht tog fram en strategi tillsammans med övriga partier i riksdagen. Den antogs i riksdagen 2017. Då var vi överens om en ökad livsmedelsproduktion, om mer lönsamhet för jordbruket, om att stärka konkurrenskraften och om att öka Sveriges livsmedelsförsörjning.
Herr talman! Det var ett väldigt viktigt beslut, och i Jordbrukssverige sa många: Äntligen!
Jag kommer ihåg en jordbrukare som i en intervju sa: Nu vågar jag satsa. Förut ville politiken avveckla svenskt jordbruk. Nu är politiken överens om att vilja utveckla vår gröna näring.
Det var 2017. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. När vi tittar i backspegeln ser vi att det har hänt väldigt lite, skrämmande lite, med de vackra orden i strategin. Undersökningar som gjorts visar att lantbrukare saknar synliga effekter. Även livsmedelsindustrin är tveksam till nyttan.
Regelkrånglet och den tungrodda administrationen kvarstår. Antalet regler har ökat. Och speciellt egenkontrollen för jordbrukarna upplevs som en hämsko. En liten, liten skrivmiss - en minsta stavelse som är fel - kan kosta tusentals kronor i avdrag.
Jag kommer aldrig att glömma den mjölkbonde som jag träffade på en bondefrukost för några år sedan. Han sa: Hördu, Magnus, varenda morgon när jag vaknar undrar jag vilken regel jag kommer att bryta mot i dag.
Livsmedelsförsörjningen har inte ökat, utan den är fortfarande nere på bottennivåer. Vi hörde förut ledamoten John Widegren prata om det. Varannan tugga vi äter kommer inte från Sverige utan från ett annat land.
Hur ser det då ut i Sverige? Har vi fler bönder i dag med strategin än när vi antog strategin för sex år sedan? Statistiken, herr talman, visar att det inte är så. Den visar exempelvis antalet mjölkföretag som finns kvar. År 2015 hade vi 4 169 mjölkföretag. Det har minskat till 2 795 under 2022. Under samma tid har det sammanlagt blivit 40 000 färre kor.
Herr talman! När jag började i riksdagen 2014 höll jag ett anförande här i kammaren om vår låga livsmedelsförsörjning och om att vi som land aktivt måste arbeta för att öka vår livsmedelsförsörjning. Efter mitt tal sa en ledamot till mig: Magnus, du behöver inte oroa dig. Det kommer att ordna sig - det reder sig, som vi säger i Ödeshög. Vi har ju EU.
I dag är det knappast någon som säger så, utan vi har förstått att vi måste ha en egen stark livsmedelsproduktion i vårt land. På nio år har det inte hänt något. Vi är fortfarande nere på bottennivåer när det gäller vår livsmedelsförsörjning.
Vi brukar prata om att vi är självförsörjande på vete, socker och morötter, och det håller ungefär. Så är det ju. Finland, herr talman, är ett mycket bra exempel på ett land som förstod att omvärlden tyvärr kan förändras - det ser vi just nu med Rysslands krig mot Ukraina. Finland har en livsmedelsberedskap som handlar om sex månader. Nu tar de ett ytterligare steg och ökar beredskapen till att handla om åtta och en halv månad - under den tiden behöver de inte importera ett enda vetekorn. Sverige har en beredskap för tio dygn. Sedan är skafferiet helt tomt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
Herr talman! Jag är så tacksam över att vi nu har en regering som har förstått allvaret och som aktivt arbetar med beredskapsfrågor. Regeringen har nyligen sjösatt livsmedelsstrategin 2.0, och man går nu från prat till den berömda verkstaden. Dessutom har en utredning tillsatts för att stärka konkurrenskraften för Sveriges livsmedelsproducenter samtidigt som Sveriges högt ställda krav på djurskydd bibehålls.
Det är en oerhört viktig signal till landets jordbrukare. Regeringen vill ha en förändring där det åter ska bli lönsamt att vara jordbrukare i Sverige, och det ska skapas framtidstro för den gröna näringen i hela landet.
(Applåder)