Herr talman! Tack så mycket, Kjell-Arne Ottosson, för ett engagerat och intressant anförande!

Jag måste säga att jag håller med om väldigt mycket som Kjell-Arne Ottosson lyfter upp. Jag tror till exempel att diskussionen kring avfall och hur vi ska få avfallet att bli en resurs är oerhört viktig. Här handlar det om att vi måste hitta affärsmodeller. Ute i Europa är man mycket duktigare på att se en del av de restprodukter som dyker upp som en resurs snarare än som avfall, så här finns det väldigt mycket att göra.

Kjell-Arne Ottosson lyfter också i sitt anförande frågan om hushållsnära insamling. Det sorgliga är ju att vi har ägnat tio år åt att debattera frågan, och först nu kommer detta på plats. Vi borde nog ha landat i frågan för tio år sedan.

Detta för mig till den fråga som jag tänkte ställa till Kjell-Arne Ottosson. Den rör inte den hushållsnära insamlingen och inte heller förpackningarna, som är det som vi i stort sett alltid pratar om när vi pratar om återvinning. Min fråga handlar i stället om hur vi ska hantera verksamhetsavfallet, det vill säga det avfall som i dag inte kommer från hushållen. Där finns byggavfall med stora mängder osorterad plast, och där finns mycket att göra. Den tidigare regeringen har lagt fram en ganska ambitiös plan för hur man ska hantera en del av frågorna. Hur ser regeringen på frågorna, och hur ska vi hantera det verksamhetsavfall som i många fall inte är förpackningar men som måste återvinnas och göras till en resurs?