Fru talman! Den svenska skolan står inför stora utmaningar. Vi behöver återupprätta en utbildningstradition som bygger på tillit och förtroende mellan elever, lärare och föräldrar. Vi behöver en skola med ordning och reda där elever får uppleva trygghet och arbetsro, en skola som har höga förväntningar på både elever och personal, en skola som möter varje elevs utmaningar med tro på elevens potential att lyckas och en skola där varje barn får möjlighet att förverkliga sina egna drömmar.

Det finns många olika saker som behöver göras för att styra mot den här målbilden och vända utvecklingen i svenskt skolväsen. Många åtgärder behöver till, men att försvåra för friskolor att hjälpa elever är inte en av de sakerna. Tvärtom är en viktig del i att återupprätta det svenska skolväsendet att friskolorna får bästa möjliga förutsättningar att vara med och bidra för att hjälpa elever att klara skolan.

Fru talman! Friskolor skapar en mångfald och en större möjlighet för föräldrar och elever att använda sin rätt att välja en skola som passar, men också, kanske ännu viktigare, att välja bort en som inte fungerar.

Alla elever har rätt att gå på en skola där man mår bra, trivs, får arbetsro och blir behandlad med respekt. Men tyvärr är det inte så i dag. Det är ett stort problem som naturligtvis behöver angripas från flera håll, men det minsta man som elev här och nu kan förvänta sig är i alla fall att man då kan få byta till en annan skola.

Ett skolsystem som medger valfrihet och mångfald kan även vara kvalitetsdrivande och medverka till att utveckla hela skolväsendet. Ett aktivt skolval kan, om det är rätt använt och rätt konstruerat, vara en faktor som faktiskt också minskar segregation, eftersom det är betydligt lättare för ekonomiskt svagare familjer att välja en bra skola än att köpa en bostad i det område där skolan ligger.

Fru talman! Att få frihet att välja skola har ett värde i sig. Friskolor ska inte betraktas som komplement till den kommunala skolan, utan som skolor som verkar på precis lika villkor. Ska friskolor ha möjlighet att verka på lika villkor som de kommunala skolorna behöver de också få en rättvis ersättning. Det är här denna debatt med anledning av Riksrevisionens rapport kommer in i bilden.

Att hitta en modell för hur friskolor ska finansieras på ett rättvist sätt är inte helt enkelt, inte bara för att kommunens kostnader går att mäta på många olika sätt utan också för att friskolorna är så olika. De har olika profiler som kostar olika mycket, de har olika kostsamma elevunderlag och de har olika stora huvudmän som har olika förutsättningar när det kommer till stordriftsfördelar och investeringskapital och så vidare. Därför har vi anledning att närma oss den här frågan om ersättning till fristående skolor med viss ödmjukhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

För visst innebär hemkommunansvaret en extra kostnad för kommunen, visserligen inte nödvändigtvis för den enskilda skolan, men väl för kommunen som huvudman, och visst kan kommunala grundskolor ibland behöva bedriva sin verksamhet med mindre antal elever i klasserna än vad som vore mest ekonomiskt fördelaktigt. Men samtidigt är inte heller bilden riktigt så enkel. Samtidigt har inte heller alla friskolor det antal elever som de vill ha och behöver för en rimlig ekonomi. Och samtidigt blir ofta friskolor inte heller kompenserade för lokalkostnader på ett rättvist sätt, beroende på hur olika kommuner räknar. Vi vet också att tilläggsbeloppet för elever i behov av särskilt stöd mycket sällan betalas ut till friskolorna.

Därför behöver man titta närmare på den här frågan. Det finns inga givna enkla svar för hur man på rättvisast möjliga sätt ska ersätta friskolorna. Det är därför som Kristdemokraterna alltid har vänt sig emot vänsteridéer om att generellt sätta ned ersättningen för just de fristående skolorna. Men klart står dock att den nuvarande skolpengsmodellen har en del skeva effekter. Det är från Kristdemokraternas perspektiv rimligt att skolorna får ersättning per elev, men det blir såklart svårplanerat för huvudmännen när nivån på alla elevers skolpeng kan variera beroende på om en elev byter från den ena skolan till den andra.

Som vi har varit inne på tidigare i debatten är en stor del av skolans kostnader fasta och kan inte minska för att skolan tappar några elever. Om en elev byter från den kommunala skolan till en fristående skola i närheten ökar kommunens genomsnittliga kostnad per elev på dess egna kommunala skolor. Därmed ökar skolpengen och den totala kostnaden för eleverna i kommunen, trots att det egentligen är samma elevantal. Det är rimligheten hos sådana saker man kan fundera över.

Fru talman! Om man är anhängare av valfrihet och friskolor behöver man vara beredd på att fundera på dessa frågor, förfina systemet och rätta till skevheter. Därför har Kristdemokraterna länge varit förespråkare av ökad statlig styrning av skolpengsmodellen. Vi välkomnar därför Riksrevisionens slutsatser, regeringens svar och regeringens aviserade utredningar och förslag i Tidöavtalet. Vi ser fram emot vad som kan läggas på bordet så snabbt som möjligt.

Skolan finns till för eleverna, inte tvärtom. Sverige ska även fortsättningsvis ha ett skolsystem där föräldrar och elever har rätt att välja vilken skola man ska gå i, ett system där bra skolor uppmuntras och dåliga skolor granskas, åtgärdas och stängs ned, ett system där inget barn hålls tillbaka eller lämnas efter och ett system där varje barn får så goda förutsättningar som möjligt att förverkliga sina drömmar.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande.

(Applåder)