Herr talman! Demokratifrågan som Aron Emilsson lyfter fram är otroligt viktig. Det är viktigt att tala om framför allt Ungern och Turkiet utifrån att det är där vi ser den tydligaste tillbakagången i demokratin under det senaste decenniet.

Det finns många som forskar på detta. Det finns olika demokratiinstitut. Freedom House är en klassiker. Det är ett amerikanskt institut som brukar nämnas i de här sammanhangen. Det har under en lång tid visat på den demokratiska tillbakagången och pekat ut brister i många länder.

Jag kanske har en lite vidare definition än Aron Emilsson på vad som är en demokratisk tillbakagång. Jag ska ge exempel på några andra saker som vi har sett i Europa.

I Slovenien, som jag besökte tillsammans med talmannen, fanns tidigare ett socialdemokratiskt styre. När det togs över av Sverigedemokraternas partivänner i SDS försökte man göra lite som i Ungern och få kontroll över rättsväsendet och medierna.

Man förlorade dock valet, och nu har mer liberala partier återtagit makten. Men det var under ett antal år tydligt att det ungerska sättet att ta makten höll på att sprida sig även till andra länder.

I Spanien har vi sett att katalanerna var hårt ansatta under högerregeringen. De blev de facto misshandlade av polis. En katalansk ledare blev också dömd för att han hade stått på en polisbil. Jag tror att han blev dömd till fem till åtta års fängelse på grund av att han stod på den.

I UK, Storbritannien på svenska, ser vi nu en attack på fackliga rättigheter och en inskränkning i den fackliga strejkrätten. Det är ett exempel på hur mänskliga rättigheter ifrågasätts och inskränks även i demokratier. Vi ser samma sak i utvecklingen här i Sverige.

Det är därför som Civil Right Defenders och andra organisationer slår bakut och säger: Så här kan vi inte gå. Problemet är att vi har en regering som inte lyssnar på den typen av remissinstanser utan i stället lägger fram nya lagstiftningsförslag på riksdagens bord.