Herr talman! Jag har stor respekt för Håkan Svennelings raka och ärliga ståndpunkter. Det brukar vara en fröjd att debattera med Håkan Svenneling, även om jag inte delar Håkan Svennelings ståndpunkter. Jag vill stanna upp vid två komponenter, eller bedömningar som Vänsterpartiet gör, i relation till den här frågan och det här betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Det första är demokratifrågan. Jag går tillbaka till den säkerhetspolitiska arbetsgrupp som både jag och Håkan Svenneling arbetade i under året. Det genomfördes under föregående regering.

Man uttryckte en kraftig kritik mot Nato både under överläggningarna och i den skriftliga reservationen och i yttrandet till rapporten. Man skriver: Det senaste decenniet har det varit en tydlig tillbakagång för demokratin i ett flertal Natoländer.

Det är klart att det finns brister i demokratier som ingår i Nato. Det är uppenbart. Men det gäller inte i flertalet. Snarare står demokratin mycket stark i Natos medlemsstater, varav flera rankas högst i demokratiindex. Det gäller inte minst flera av våra nordiska grannländer.

Vänsterpartiet är relativt ensamt om den bedömningen. Det gäller inte minst det frihetstörstande Ukraina. Där gör de en helt annan bedömning. De vill ingenting annat än att bli en del av både Europeiska unionen och Nato.

Man skriver också i sin reservation att ett medlemskap i kärnvapenalliansen skulle väsentligt försämra vårt säkerhetspolitiska läge. Det är också en radikalt annorlunda bedömning än samtliga andra partier - inklusive Miljöpartiet - gör i detta betänkande.

I de två delarna skulle jag vilja fråga Håkan Svenneling vad han grundar sina och Vänsterpartiets bedömningar på i det här avseendet.