Herr talman! Det är inget nytt att Sverigedemokraterna inte gillar olika. Men jag är ändå lite förvånad. Att skolan ska vara likadan i Malmö, Filipstad och Haparanda, att skolan kan styras precis likadant och att regelverken kan vara precis likadana och i detalj se likadana ut fungerar inte i praktiken. Hälften av Sveriges skolor har under 200 elever. De måste styras på ett annat sätt än Malmös storstadsskolor med 500 elever. Det är två helt olika världar. Det kommer aldrig att vara så att allting styrs likadant.

Idén att allting ska styras från den här kammaren, att vi ska stå här och hitta alla de rätta svaren för hur det ska se ut över hela det stora, breda landet, är en chimär. Det finns inte! Det är nödvändigt att man utifrån lokala förutsättningar faktiskt kan ta lokala hänsyn, och det speglas i välfärden, i skolan, i vården etcetera.

När de styrande i Malmö lade ned skolan där vår goda kollega Noria Manouchi gick kunde hon skapa en stark lokal debatt. Hon gjorde ett fantastiskt jobb med detta, och det är bland annat därför hon sitter här i riksdagen. Hon är duktig! Om hon hade varit tvungen att gå till Lotta Edholm för att säga att den här skolan i Malmö är ett problem hade hon aldrig någonsin lyckats. I dag kanske det hade lyckats, för nu sitter hon i riksdagen, men då gjorde hon inte det.

Den demokratiska närheten är extremt viktig för människor. Det förstår man inte, och man förstår inte att då kommer staten att lägga ned små skolor för att få ihop pengar. Man bryr sig inte om landsbygden. Man bryr sig inte om de yttersta delarna av landet när man sitter här i Stockholm. Det har vi sett gång på gång, och det är därför Centerpartiet gång på gång kämpar för landsbygden.

Om man står här kan man stänga ned utan problem. Då blir det inte som i Linköping eller Norrköping nu, nämligen att folk blir sura och pratar med sin lokala politiker. Det blir så långt, för de måste gå till Lotta Edholm, som inte kommer att bry sig. Hon var i Linköping, men hon pratade inte ens med dem. Hon hade chansen, men hon gjorde inte det.

Varför ska vi vara så långt från människors vardag, så långt från glesbygd, landsbygd etcetera? Varför måste allting beslutas i Stockholm? Jag förstår det inte.