Herr talman! Det är ett historiskt och nödvändigt beslut som riksdagen i dag har att fatta. Vi bryter nu med en 200 år lång försvars- och säkerhetspolitisk doktrin.

Det kan vara värt att i lite breda penseldrag gå igenom vad den har inneburit. Vi använder ju slentrianmässigt uttrycket 200 år av fred.

Intrigerna under Napoleonkrigen ledde bland annat fram till att Sverige förlorade Finland 1809. Vi fick också en ny kungaätt till Sverige med Jean Baptiste Bernadotte, Karl XIV Johan. Den slutsats Sverige drog av detta var: Vi är inte längre en stormakt i Östersjöregionen, vilket innebär att vi inte klarar av att själva balansera Ryssland. Detta var egentligen klart redan efter det stora nordiska kriget 80-90 år tidigare. Någon annan måste helt enkelt balansera Ryssland i vår del av världen.

Denne "någon annan", herr talman, var till en början Storbritannien. Under Krimkriget på 1850-talet var Storbritannien ända uppe vid Gotland. Senare under 1800-talet blev denne "någon annan" som skulle skydda Sverige mot Ryssland Kejsartyskland. Det är ingen slump att en stor majoritet av den svenska befolkningen under första världskriget stod bakom Tyskland. Det var Tyskland som var grindvakten mot Tsarryssland på den tiden, 1914-1918.

Efter andra världskriget blev denne "någon annan" som skulle klara av att balansera Ryssland Nato.

Det är nu nödvändigt att också vi i Sverige fullt ut och i samarbetet i Nato bidrar till att garantera frihet och säkerhet i vår del av världen. Vi kan inte hela tiden förlita oss på att någon annan ska balansera ett alltmer expansionistiskt, fascistiskt och diktatoriskt Ryssland.

Detta visar sig nu vara absolut nödvändigt, herr talman, med tanke på det som sker i Ukraina med den fullskaliga ryska invasionen och de anspråk Ryssland gör på att kuva andra grannfolk - i Moldavien, i Georgien eller i vilket land det nu må vara. Detta uppvaknande borde ha kommit långt tidigare, herr talman, men Socialdemokraterna har tyvärr alltid varit utrikes- och säkerhetspolitikens yrvakna eftersläntrare. De har inte gått i bräschen för att bryta ny mark i dessa frågor.

Neutralitetspolitiken må fungera i fredstid, men då är det mesta lugnt. När den verkligen prövats, när det blivit riktigt skarpt, som under andra världskriget och åren därefter, upprätthölls den genom att vi gjorde avsteg från den, exempelvis med permittenttrafiken genom Sverige, vilket hårt drabbade våra grannar i Norge. Baltutlämningen, utlämningen av baltiska flyktingar efter kriget, är ett annat exempel. Det är djupt omoraliskt att som land behöva göra detta.

Avslutningsvis, herr talman: Liberalerna, som hette Folkpartiet på den tiden, tog ställning för ett svenskt Natomedlemskap redan i slutet av 90talet. Det var för att det då visade sig att Förenta nationerna och EU var oförmögna att klara av att skapa fred på Balkan. Det var Trnopolje, Prijedor, Sarajevo, Srebrenica och lärdomarna därifrån som gjorde att vårt parti tog ställning för ett Natomedlemskap. Jag är väldigt glad över att riksdagen i dag, förhoppningsvis alldeles strax, fattar beslut om det svenska medlemskapet framöver.

Sveriges medlemskapi Nato

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 6.)