Fru talman! När det gäller analysen av varför vi gör detta kan jag bara upprepa att syftet är att svara upp mot regeringens prioritering. Regeringen utgår från att svenskt bistånd gör betydligt större nytta i mottagarländer än vad det gör i Sverige. Vi hjälper betydligt fler människor i nöd om vi använder pengarna utomlands än om vi lägger 160 miljoner kronor på en informationsstrategi i Sverige. Det här är den enda strategi i den delen som riktar sig till just Sverige. Jag vill också påpeka att det fortfarande finns 20 miljoner kronor kvar. Det är mycket pengar.

Omläggningen av detta styrs i grund och botten genom en budgetprocess. Vi har följt riksdagsordningen och tagit in precis den information som vi tycker krävs för att vi ska vara bekväma med att fatta det här beslutet. Jag vill ånyo säga att pengarna inte försvinner utan flyttas till andra ändamål, till exempel stöd till Ukraina eller ökning av det humanitära stödet. Det tycker jag också är viktigt.

När det gäller CSO:erna vill jag påminna om att beloppet för CSO-strategin ligger kvar på precis samma nivå som i fjol. Sett till andelen av den totala biståndspolitiken ökar CSO:erna. Detta är naturligtvis bara början, men det stämmer inte att strategin skulle ha fått mindre pengar. Så är inte fallet. Däremot har pengarna till just informationsinsatser minskat eftersom vi, återigen, är av uppfattningen att pengarna gör betydligt större nytta i till exempel Ukraina. Det är en prioritering som jag gärna försvarar varje dag.

Jag vill också påpeka några andra saker. Vi gör flera förändringar i årets budget, bland annat en viktig satsning som vi kallar för demokratimiljarden. Jag vill också ta tillfället i akt och bekräfta att vi ser det viktiga arbete som många CSO:er genomför, ofta väldigt nära människor i konfliktfyllda situationer. Man har ofta en väldigt stark lokal förankring, och många personer i CSO-världen gör väldigt viktiga insatser. Jag tror säkert att en del av de projekt som ofta nämns i den här diskussionen kommer att kunna rymmas inom ramen för demokratimiljarden, vilket ju, som man hör, är betydligt mer de 160 miljoner som har gått till informationsinsatser i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lotta Johnsson Fornarve säger att svenskarnas vilja att stå upp för en generös biståndspolitik kanske försämras om vi lägger mindre skattepengar på just information om bistånd. Jag tror att man kan se på detta på olika sätt. Man kan till exempel fundera på i vilken utsträckning skattebetalarnas pengar verkligen ska läggas på att leda fram till den ena eller andra uppfattningen hos allmänheten. Är det verkligen ett effektivt användande av skattepengar? Är det principiellt rätt?

Jag tror snarare - och det är ännu viktigare - att om de pengar som de har betalat i skatt verkligen går till det de är avsedda för, det vill säga till att hjälpa människor i nöd, att se till att människor kan häva sig upp ur fattigdom och att se till att vi kan öka takten i den gröna klimatomställningen - alltså precis det som bistånd ska gå till - i stället för till informationsinsatser i Sverige, då tror jag att fler medborgare kommer att känna att deras pengar faktiskt används på ett effektivt sätt. Då känns det bra, och därmed kan man också tänka sig att bidra mer.

Om man däremot uppfattar att det här är ett område som präglas av låg effektivitet och bristande transparens tror jag att det motsatta kommer att inträffa. Vi kan också se att stödet för biståndspolitiken i fjol faktiskt minskade lite grann. Transparensen behöver verkligen öka.