Fru talman! Jag vill börja med att tacka Eric Palmqvist för att han har lyft fram denna fråga. Jag hör att ledamotens röst klingar av någon av alla våra härliga svenska dialekter, men jag noterar också att Eric Palmqvist sitter på Norrbottensbänken.

Synen på gruvor och på de producerande delarna av Sverige är en viktig del av de fyra samarbetspartiernas omläggning av politiken. Vi behöver ta vara på de naturtillgångar som vi har i vårt land. Vi behöver i mycket större utsträckning ta vara på skogen och på det som går att utvinna ur marken. Det går inte att ha så högt uppsatta klimatmål som Sverige har och samtidigt värna ekonomisk tillväxt, växande välfärd, konkurrenskraft, att fler företag ska växa och gro och att fler svenska mammor och pappor ska ha ett arbete att gå till med mindre än att vi tar vara på det som finns i de producerande delarna av landet.

Där är norra Sverige i allra högsta grad avgörande, och där är också vår syn på gruvnäringen i stort avgörande. Det är också viktigt för att Sverige ska kunna bidra till att minska EU:s totala beroende av Kina, för att tala klarspråk. Kina står för cirka 70 procent av världens produktion av de metaller som behövs för att underlätta den gröna omställningen. Alla förstår och borde ha lärt sig läxan, efter de fatala beslut som fattades om Ryssland, när det gäller vilka konsekvenser det kan få om man lägger så mycket av ett lands eller en kontinents framtid i händerna på ett land. Nu lägger vi om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I övrigt tror jag att det har blivit tydligt vad regeringspartiernas och de fyra samarbetspartiernas grundhållning är i synen på uran. Längre än så kommer jag inte att gå med att bjuda på information i dag. Vi kommer att återkomma i frågan om uran, förhoppningsvis i närtid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.