Fru talman! Tack, ministern, för de svar jag fått! Jag delar ministerns entusiasm över att vi nu diskuterar råvaruförsörjning.

Jag gör ingen hemlighet av att jag och mitt parti anser att detta borde vara en relativt enkel fråga - att duka av det politiska buffébord som innehåller en del andra saker som är betydligt mer svårtuggade.

Vi behöver undanröja förbudet för att skapa rätt förutsättningar för prospekteringsbranschen, som vill kunna använda sig av uranet som ledmetall. Vi behöver också erkänna för oss själva att vi åter strävar efter att bli en kärnkraftsnation som inte bör sträva efter en god självförsörjningsgrad enbart när det gäller elproduktion utan även för det bränsle som behövs för elproduktionen.

Det är inte rimligt att vi i en skakig värld med de geopolitiska utmaningar vi står inför ska göra oss beroende av import från fjärran länder, ibland med tvivelaktigt styre. Vi har tack och lov slutat att importera kärnbränsle från Ryssland, men fram till för inte alls länge sedan köpte vi bränsle därifrån. Det anser jag inte är försvarbart.

Fru talman! Jag har nämnt att förbudet mot uranbrytning hade en ideologisk prägel och var lite av en icke-fråga eftersom någon uranbrytning i syfte att nyttja uranet som kärnbränsle inte skett i Sverige på flera decennier. Således skulle ett upphävande av lagen heller inte innebära att urangruvor skulle poppa upp som svampar ur jorden. Vi vet alla, i alla fall vi som arbetar med de mineralpolitiska frågorna, att gruvetableringar inte precis duggar tätt i Sverige.

En etablering av en urangruva regleras dessutom av miljöbalken, minerallagen och kärntekniklagen. Till detta kommer det kommunala vetot, som innebär att berörd kommun måste tillstyrka verksamheten. Ett hävande av lagarna skulle, som jag ser det, inte ge upphov till något slags uranbonanza i Sverige utan snarare vara ett logiskt ställningstagande, motiverat på såväl energipolitiska som geopolitiska grunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är: Delar inte näringsministern denna uppfattning, och hyser hon oro för att de lagstiftningar jag precis har nämnt inte är tillräckliga för att reglera eventuell uranbrytning eller för att stoppa eventuellt tveksamma projekt?