Fru talman! Jag ska återkomma till den mer detaljerade och specifika fråga som ledamoten väckte på slutet, men jag vill börja med att säga att jag är väldigt glad över att vi nu äntligen diskuterar tillgång till råmaterial med ett helt annat tryck än vad vi gjorde för några år sedan. Det beror bland annat på våra fyra samarbetspartiers grundsyn på detta, det vill säga att det finns några saker som har byggt vårt land starkt, bland annat malmen och skogen men också tillgången till mycket och billig el.

Man kan lite krasst sammanfatta det med att vi har stora utmaningar vad gäller alla de tre delarna nu och att det är därför så mycket av de fyra samarbetspartiernas tid och kraft går till att städa och göra grundarbetet för att ändra förutsättningarna.

En viktig del för att vi ska klara vår gröna omställning och konkurrenskraften har att göra med tillgången på råmaterial. Där lägger vi nu om politiken till en mycket mer offensiv gruvpolitik. Det är detta vi driver inom EU och också inom Sverige.

Till detta kommer frågan om uran, som förekommer både i låga halter i jordens inre och i högre halter i jordskorpan. Sveriges berggrund är faktiskt ganska rik på uran, vilket många svenskar inte vet om, men den lokala variationen är stor. Tillgångarna kan egentligen delas in i två huvudgrupper. Den ena är den stora, men låghaltiga tillgångar finns i till exempel alunskiffer och fosforit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vid tidpunkten för den proposition som vi refererar till - 2017 - bedömdes det inte vara särskilt ekonomiskt lönsamt att bryta, men precis som Eric Palmqvist påpekar kan uranet i sig vara avgörande när det gäller att leda till annat. Oavsett kan jag bjuda på något som jag tror är väl känt, nämligen att min uppfattning som minister och partiledare är att man har haft en ideologisk hållning mot uranbrytning i Sverige som har varit felaktig. Detta är anledningen till att vi var flera partier som motsatte oss det som röstades igenom för ungefär fem år sedan.

Huruvida aktiv uranbrytning i Sverige skulle göra stor skillnad eller inte och hur det skulle kunna användas är för tidigt att säga, bland annat för att det är ett ganska outforskat område, givet hur det har behandlats de senaste åren.

Vi kommer som sagt att återkomma i frågan, men jag vill tydliggöra regeringens svar, som jag redogjorde för och som kommer att publiceras skriftligen efter denna interpellationsdebatt. Vi förhåller oss till propositionen i så måtto att vi påpekar att det markerades i propositionen, som inte var särskilt välvilligt inställd till uran, att en utvärdering skulle göras. Men sedan behöver vi i regeringen inte förhålla oss enbart till detta, vilket vi heller inte kommer att göra.