Fru talman! Tack, Carita Boulwén, för anförandet! Jag instämmer i mycket av det som ledamoten tog upp i talarstolen och håller med om vikten av äldreomsorgen.

Ledamoten drog över tiden med en minut. Det måste anses vara fullt acceptabelt när det är en så viktig fråga som vi debatterar.

Ledamoten säger att det är en av de absolut viktigaste frågorna för Sverigedemokraterna. Ledamoten hänvisade också till Tidöavtalet. Jag har ju haft anledning att läsa det ett antal gånger sedan det presenterades. Det är 62 sidor långt, och av de 62 sidorna ägnas tre sidor åt hälso- och sjukvården. På de tre sidorna ägnas ett textstycke åt äldreomsorgen. Det textstycket handlar inte om innehållet i äldreomsorgen utan om att ställa krav på språkkunskaper hos personalen i äldreomsorgen. Ett enda stycke text ägnas alltså åt vad som skulle vara en av de absolut viktigaste frågorna!

Det kan ju vara så att Sverigedemokraterna helt enkelt är dåliga förhandlare, men med tanke på andra delar av Tidöavtalet lockas man inte riktigt att tro det. Andra så kallade hjärtefrågor för Sverigedemokraterna har ju fått väldigt mycket utrymme.

Jag ställer mig en fråga, och den ställer jag också till ledamoten: Varför är äldreomsorgen det minst prioriterade området över huvud taget i Tidöavtalet?