Herr talman! I dag ersätter jag Karin Rågsjö i debatten om våra äldre. Jag tänker inte försöka fylla hennes skor – det är nämligen helt omöjligt – men däremot försöka förmedla hennes budskap.

Vänsterpartiet har under lång tid påpekat risken med nedmontering och fragmentisering av den svenska välfärden. Tyvärr har vi kunnat konstatera, genom konsekvenserna av coronapandemin, att detta tydligt har lett till stora brister särskilt inom äldreomsorgen. Besparingar och privatiseringar har bidragit till en kraftigt underdimensionerad vård och omsorg, och utifrån konsekvenserna av den höga smittspridningen kan vi bara beklaga utvecklingen.

Situationen inom äldreomsorgen har genom detta även påmint oss om den ojämlikhet och ojämställdhet som råder. Vänsterpartiet har lyft upp såväl ojämlikheten som nedmonteringen, privatiseringen och andra redan konstaterade brister när det gäller äldreomsorgen. Vi har också vid ett flertal tillfällen lyft upp behovet av ökad bemanning och kompetens.

Antalet personer över 80 år kommer enligt SCB att öka med cirka 50 procent till 2028. Då måste vi ha beredskap för ökad medicinsk kompetens och tillräckligt stort antal anställda. Utan utbyggd äldreomsorg får anhöriga ta ett ökat ansvar. Det är ett faktum att kvinnor är överrepresenterade bland både personal och dem som får dra det stora lasset för att ta hand om äldre familjemedlemmar.

Äldreomsorgen måste gå att lita på, för både dem som behöver stöd, vård och omsorg och deras anhöriga. Det gäller även personalen, som behöver ha goda arbetsförhållanden. Vänsterpartiet vill satsa på ökad personaltäthet och mer fortbildning inom äldreomsorgen för att få personal att stanna i yrket. Med fast anställd och utbildad personal kan vi skapa en stabil och likvärdig äldreomsorg i hela Sverige. De äldre får den omsorg de har rätt till, och personalen får den arbetsmiljö som de förtjänar att ha.

Men för att vi ska få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna få tillräckligt med resurser från staten. Och arbetsvillkoren för äldreomsorgens personal måste förbättras. Våra äldre måste ses som individer med egna behov, inte som enheter som ska generera ett ekonomiskt överskott till aktieägare i privata företag. Livskvalitet kostar och tar tid. Det behövs mer personal och ökad möjlighet till kompetensutveckling och karriärvägar. Samtidigt måste bemanningen planeras utifrån de stora pensionsavgångar som kommer.

Den medicinska kompetensen måste vara hög inom äldreomsorgen. Utvecklingen mot att allt fler blir allt äldre och att vårdbehoven bland de äldre därmed också ökar har inte lett till utveckling och tillgång till adekvat medicinsk kompetens. Regeringen måste därför vidta åtgärder för att stärka den medicinska kompetensen genom krav på specialistutbildning i geriatrik för de läkare som arbetar inom äldreomsorgen.

Det kommer också att finnas omfattande vårdbehov bland äldre personer som får kommunal vård och omsorg. Då borde det vara en självklarhet att undersköterskors kompetens regleras och säkerställs på nationell nivå. Vi menar därför att regeringen bör ta initiativ till att utveckla samtliga specialistutbildningar för undersköterskor på yrkeshögskolenivå och att dessa ska vara nationellt sammanhållna.

Herr talman! Sedan början av 2000-talet har en omfördelning skett från särskilt boende till insatser i det egna hemmet. Att fler ska bo kvar hemma längre kan bli ett sätt för kommunerna att hålla nere kostnadsökningarna. Är det bra? Är det bra för individerna? Vänsterpartiet anser att utvecklingen är negativ om den går ut över de äldres behov och begränsar deras möjligheter till inflytande och valfrihet. Äldre ska kunna bo hemma så länge de själva vill, men när behovet av stöd ökar och de vill flytta måste det finnas möjlighet till det.

I en artikel i Aftonbladet från januari 2022 framgår det att tusentals äldre svenskar får avslag när de söker plats på äldreboende. De äldre och deras anhöriga beskriver hur de upplever kampen för att få komma in i tryggheten efter att ha fått avslag på sina ansökningar av både kommunen och förvaltningsrätten. Motiveringen är att deras behov kan tillgodoses med insatser i det egna hemmet som kan ge så kallad skälig levnadsnivå, trots att de äldre och deras anhöriga hävdar det motsatta. Flera äldre beskriver dessutom den otrygghet det innebär att ha hjälp hemma av många olika människor.

Detta gäller ofta människor som är mellan 80 och 90 år och ibland även har demenssjukdom. Flera anhöriga vittnar om en evig kamp mot myndigheterna. Det blir inte bättre av att riktlinjer och handläggning vad gäller särskilt boende varierar kraftigt över landet.

Vi i Vänsterpartiet menar att regeringen bör genomföra en kartläggning på nationell nivå över antalet särskilda boenden i kommunerna. Kartläggningen behöver också undersöka hur många beslut som fattas om att bevilja respektive avslå ansökningar om särskilt boende för äldre.

Vidare bör regeringen vidta åtgärder för att genomföra de lagändringar som krävs för att bättre tillgodose äldres rätt till särskilt boende. Regeringen bör ta initiativ till att ändra nationella riktlinjer i syfte att oro och ensamhet ska utgöra grund vid bedömning av rätten till särskilt boende.

Vi anser dessutom att regeringen bör ta initiativ till ändrade riktlinjer så att alla över 85 år ska erbjudas insatsen särskilt boende.

Jag yrkar i dag bifall till reservation 28.