Herr talman! Min fråga går till jämställdhetsminister Paulina Brandberg.

Under veckan som gått har Sveriges Radio släppt en rad artiklar om sin granskning av närmare 300 LVU-domar i Sverige.

I var tredje flickas fall tas sexuella skäl eller relationer upp av socialnämnden eller domstolen i domen, jämfört med i var sextonde pojkes fall.

När en 14-årig flicka tvångsomhändertogs hävdade socialnämnden exempelvis att hon är lättledd och godtrogen och att hon trots sin låga ålder är sexuellt aktiv. I domen står det: Det finns risk att hon hamnar i situationer där hon blir sexuellt utnyttjad eller gravid i unga år.

I en annan dom gällande en 14-årig flicka står det: Genom sitt beteende har hon låtit sig utsättas för sexuella övergrepp.

Oavsett vad orsaken till placering utifrån eget beteende innebär är det viktigt att myndighetsutövning sker korrekt och sakligt och att skulden läggs på den som är gärningsman och inte på den som är offer. Sverigedemokraterna har sedan de kom in i riksdagen varit en stark röst i kampen för just detta.

Avser ministern att se över tvångsvården av unga flickor för att säkerställa en jämlik vård och ett tryggt bemötande vid myndighetsutövning?