Herr ålderspresident! Det finns förstås mycket att säga om straffrätt och dagens kriminal- och straffrättspolitik. Frågan är hur vi bromsar den kriminalitet som förskräcker många av oss i dag. Vi får ständiga påminnelser om de kriminella gängens våldsamma framfart, som drabbar många ekonomiskt. Vi får också många uppgifter om hur kvinnor och barn drabbas av mäns våld - alltför ofta med dödlig utgång. Minst en kvinna mister livet varje månad, och det sker ofta i situationer där de är på väg att bryta upp från en våldsam och farlig man. Ibland drabbar våldet direkt barnet - också där med risk för dödlig utgång. Tintinfallet är ett exempel på detta.

Varför nämner jag dessa två block ungefär samtidigt? Det är för att jag ser samband. Det är inte en tillfällighet att många av de barn som har vuxit upp i hem där de har sett pappa slå och använda våld som maktmedel själva uppfattar att det är effektivt i kommande relationer och i relation till andra. Fler uppmärksammar att detta kan ingå som en komponent i att välja en allvarlig kriminell bana tillsammans med andra i ditt gäng eller din grupp.

Vi måste se sambanden och försöka begränsa alla former av mäns våld, både det som riktar sig från gängen och det som riktar sig mot kvinnor och barn. De hänger ihop, men vi har förmåga att begränsa dem om vi går in tidigt. Framför allt ska barn stöttas. Det är oerhört viktig förebyggande verksamhet.

Vi i Vänsterpartiet är självklart för att när brott begås ska de bestraffas. Det är viktigt ur ett samhällsperspektiv att vi markerar gränser för vad som är tillåtet. Det som många sätter fokus på i dag är straffens längd. Där måste det naturligtvis finnas proportioner. Vi måste vikta vad vi anser vara allvarliga brott. Där ska straffen och sanktionerna vara mer effektiva, och en översyn behöver ske. Man har börjat inse att brott mot kvinnor och barn är väl så allvarliga som många andra brott i samhället.

Med detta sagt är strängare och strängare straff inte alltid effektivt. Det finns forskning som i övertygande underlag visar att det inte fungerar så. Straff betyder något, men förebyggande insatser är allra viktigast.

Jag bor sedan länge i Umeå. Det är en stad som lyfts fram medialt för att ha lyckats förhållandevis bra att mota bort gängkriminalitet. Vilka bakgrunder finns i Umeå? Det är en radikal stad. Där finns en stark feminism. Staden är medvetet samhällsbyggande, som inte är lätt att fixa på några minuter eller några år. Det har bland annat handlat om att hela tiden värna om att när staden byggs ut - den har expanderat kraftigt - ska det hela tiden ske med blandad bebyggelse. Det ska finnas hyresrätter, bostadsrätter och villor. Vi ska motverka allt vad segregation heter så mycket som det bara går, och det ska finnas sociala insatser med bra skolor och aktivitetsformer som också stöttar dem som har det sämst i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Jag ska inte säga att det är självklart hur det har gått, men det har funnits många vinster i de processerna. Och det är fortfarande så att många kämpar för att bygga vidare på det inkluderande och mer jämlika samhället.

Då är vi också inne på vad det är som sker i dag för att skapa klyftor och grogrund för kriminaliteten. Ja, det är ju de oerhört växande klassklyftorna och fruktansvärda löneskillnader. Det blir gap mellan människor, och man kan nästan förstå att det provocerar. "Jag vill också ha, och ibland tar jag mig rättigheter." Det är förfärligt, men vi måste inse att sådana samband finns. Att satsa på ett jämlikt samhälle är det allra viktigaste vi kan göra.

När det gäller kriminalitet och straff är det här med proportionalitet jätteviktigt - det och att det blir en lagföring över huvud taget. Annars kvittar det ju vilka straffsatser vi sätter upp på papper i lagtexterna.

Det handlar också om att vi gör meningsfulla situationer - att straff inte enbart handlar om förvaring. Där är det stora utmaningar inom kriminalvården i dag. Det får vi återkomma till, men där finns det stora risker att vi inte kan satsa på vare sig arbetsträning eller behandlingar inom kriminalvården och att det redan där skapas nya grupperingar och mycket våld som drabbar både intagna och personal.

Jag vill yrka bifall till reservation 14. Det är ett inlägg i debatten som handlar om att vi vill att Sverige ska leva upp till FN-konventionen om funktionsrätt. Det gör vi inte i dag.

En glipa där är det som reservation 14 handlar om - att personer med funktionsnedsättningar inte räknas som en grupp som kan utsättas för hets mot folkgrupp. Det vill vi läka och ändra på.

Det är naturligtvis också önskvärt att funktionsnedsättning införs som en särskild hatbrottsgrund. Det har vi motionerat om, och vi hoppas att den utredning som nu tittar på straffskärpningar täcker in det temat.

Det finns väldigt mycket mer att säga, men jag får stanna där för tillfället.