Herr talman! Tack, David Lång, för ditt anförande! Jag funderar över det där med att lova saker lite vitt och brett och sedan få dem genomförda. Det är inget fel med att vilja förändra samhället eller att ha ambitioner. Det är ju därför vi håller på - det är snarare något positivt.

Vi har dock genomgått en valrörelse som har präglats av något annat, nämligen vidlyftiga löften som avsändarna visste att de inte kunde genomföra: 10 kronor vid pump, folkräkning, högkostnadsskydd för elräkningar och ultimativa krav om 20 miljarder till rättsväsendet. Listan är lång. Vad blev det av allt? Man kan fundera på vad ett löfte från Sverigedemokraterna är värt.

Sverigedemokraterna är ett parti som ofta har hög svansföring. Det kan man ha, men de har det oftast när de inte behöver ta ansvar för något. Efter regeringsskiftet har Sverigedemokraterna ansvar för allt som passerar denna kammare.

Jag funderar över något. En fråga som vi har hanterat i dag är skatten för pensionärer födda 1957. Sverigedemokraterna har i olika sammanhang påpekat att man förutsätter att regeringen ska åtgärda detta, och man har lovat olika åtgärder. Vad händer? Vi är redo att föra konstruktiva samtal, men vad sker från regeringen och Sverigedemokraterna?