Herr talman! Tack, ledamoten, för vad jag uppfattar som ett helhjärtat engagemang i att försöka vara konstruktiv framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror också att vi har en situation som vi måste lösa här och nu, och jag kan försäkra ledamoten om att det pågår ett arbete med att skyndsamt få fram dessa platser. För oavsett hur kommunernas beredskap ser ut när det gäller att ta emot de ungdomar som nu är utskrivningsklara måste vi få fram fler platser. Jag vet att det pågår ett hektiskt arbete med att lösa detta. Vi vet också att den resa som Sis är ute på nu innebär att vi får fler platser om några månader. Detta är alltså långsiktiga platser som fortfarande inte löser situationen här och nu.

Men det är klart att det finns ett visst antal platser på Sis, och när färdigbehandlade ungdomar skrivs ut därifrån är Sis en myndighet som har lärt sig att vara flexibel och som kan ställa om. Det innebär också att när ungdomar skrivs ut blir det platser över som man kan fylla.

Jag har rest runt och besökt jag vet inte hur många Sis-hem. Om ledamoten inte har gjort det kan jag rekommendera det, för det ger en väldig insikt. När jag började att resa runt 2017 var det skrämmande att se de lokaler jag möttes av. En del av dem är som gamla sommarstugor från 50talet. Nu är det lätt att säga att det inte är lokalerna som är det viktigaste utan innehållet, och det är jag den första att hålla med om, men lokalerna säkerställer ändå att man kan göra en differentiering mellan tjejer som skär sig, som skadar sig själva, och de fall där vi har svåra problem med droger och de där vi har kriminella ungdomar. Dessa behov är väldigt olika, och det fungerar sällan att placera dem tillsammans. Till detta har väldigt många av våra unga NPF-diagnoser, vilket visar på ett annat misslyckande i vårt samhälle.

Där är inte minst skolverksamheten inom Sis något som jag vill lyfta fram som en positiv del. Inte sällan har dessa barn och unga misslyckats i skolan, och inom Sis möter man ibland ungdomar som tyvärr inte kan vare sig läsa eller skriva och som behöver mycket stöd och hjälp för att lyckas i livet utanför. Detta är otroligt viktigt.

När det gäller exemplet med Uppsala och Boden är det en av de delar som jag förtvivlat under flera år har lyft upp till den tidigare regeringen, nämligen att vi behöver se över hur vi kan arbeta på ett samlat sätt i Sverige. Detta är en fråga där olika regioner väljer att svara Sis på olika sätt när det gäller den viktiga psykiatrin. Det föranleder diskussioner som vi behöver ha i närtid om hur vi på ett bättre sätt ska kunna tillhandahålla denna viktiga vård och en behandling av hög kvalitet. Sis har ett uppdrag att göra detta men är beroende av den regionala hälso- och sjukvården.

Sammantaget finns det många saker som vi behöver göra, men jag kan försäkra ledamoten att det är en resa som har börjat med full kraft.