Fru talman! Dessa interpellationer är inte ställda som ett ifrågasättande av statsrådets egen vilja eller drivkraft, utan det handlar om omsorg om klimatpolitiken och möjligheten att få en stark sådan också i Sverige. Det handlar inte om att ifrågasätta statsrådets kompetens eller styrka, men i politiken fungerar devisen "jag kan själv" väldigt illa. I politiken handlar det om att skapa ett förtroende och se till att man får gemensamma beslut och kan fatta dem tillsammans med andra - inte minst i Sveriges riksdag är detta fullständigt avgörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är denna superhero-attityd inte tillfredsställande. Den inger inte mig något lugn, och jag tror att väldigt få blir lugnade av att statsrådet vill ta den rollen, även om det ur ett medmänskligt perspektiv kan vara förståeligt att vilja ta detta på sina axlar.

Det som blir väldigt synligt utifrån, och som jag är övertygad om att också svenska folket ser, är att statsrådet står väldigt ensam i en obekväm situation därför att det stöd som finns för denna regering vilar på ett delvis klimatskeptiskt parti. Det som Sverigedemokraterna säger i detta hus ger inget stöd för en ambitiös klimatpolitik, och detsamma gäller Tidöavtalet.

En stor del av de analyser som har gjorts av regeringens första fem månader har också givit underkänt till den riktning som Sverige nu tar. Därför är det av stor vikt att få höra hur statsrådet avser att få igenom klimathandlingsplanen och vilken form den ska ta. Ska det vara en proposition eller en skrivelse?

Klimatpolitiska rådet uppmanar regeringen att stärka möjligheten till klimatpolitik genom klimathandlingsplanen så att den blir lika stark och tydlig som budgetpolitiken. Det finns alltså stora ambitioner här från Klimatpolitiska rådet. Man berömmer också den klimatpolitiska handlingsplanen från den förra regeringen och hur den från 2019 gick igenom all relevant lagstiftning. Det gjordes en genomgång av samhällsmålen, och det fanns konsekvensanalyser i enlighet med klimatmålen. Det är alltså ett stort arbete.

Det handlar inte heller om att vi ska ha några statshemligheter här, utan det är ett förankringsarbete som ska till. Inte minst den som följer klimatarbetet på EU-nivån ser att det behövs dialog mellan institutioner och mellan olika partier för att man ska få igenom klimatpolitik. Det handlar om ett brett förankringsarbete.

Det handlar alltså inte om att vara jobbiga eller att på något sätt recensera ett ambitiöst statsråds vilja, utan det handlar om en genuin oro för hur Sverige ska klara klimatmålen. Vilken roll ska klimathandlingsplanen spela, och ska den ta formen av en proposition eller en skrivelse? Framför allt: Vilka partier är det som ska vara med här?

Många olika saker har blivit sagda från statsrådets sida i medierna. Det har handlat om att regeringen söker brett stöd från många partier. Jag företräder riksdagens största parti - det är ju inte långsökt att tänka att vi skulle kunna vara ett av dessa partier. Ändå har vi inte sett några sådana kontakter. Då börjar man ju fundera på om denna retorik är ett sätt att avleda tankarna från den bristande konkretionen i klimatpolitiken.

Regeringen gick också ut tidigt i år och bjöd in till ett stort klimatpolitiskt möte i Sverige där statsministern, näringsministern och miljö- och klimatministern bjöd in fackförbund, näringsliv och så vidare. Men av det har vi inget sett.