Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 27.

Vi har i dag förmånen att debattera vattenvård. Vatten är grundläggande för allt liv på jorden, och därför är det nödvändigt att skydda våra vattenresurser och se till att de används på ett hållbart sätt. Flera rapporter har visat att vi behöver förbättra vattenreningen och använda oss av ny teknik för att ta bort föroreningar och läkemedelsrester.

För att minska tillförseln av föroreningar och öka producenternas ansvar är det viktigt att stärka kemikalielagstiftningen. Sverige bör fortsätta att arbeta för att utveckla kemikalielagstiftningen i EU. Samtidigt är EU:s vattendirektiv en betydande del av miljöskyddet i Europa. Det avgörande är att direktivet implementeras på ett effektivt sätt för att stödja miljöskyddande verksamheter, till exempel avloppsreningsverk och andra miljöåtgärder i samhället.

Vi måste också se till att direktiven inte hindrar investeringar i ny teknik som kan möjliggöra maximal rening av våra vattenresurser. Sverige har nämligen tidigare haft vissa utmaningar när det gäller implementering av EU-direktiv. Det är avgörande att detta sker effektivt och utan onödig byråkrati. Därför krävs det samarbete och samordning mellan EU och medlemsstaterna. Jag hoppas att regeringen fortsätter att arbeta mot detta mål och ser till att dessa åtgärder implementeras och blir realistiska.

Fru talman! Jag vill även argumentera för att utsläppen av lustgas från reningsverk bör ses över. Lustgas är, som ni som lyssnar på detta vet, en väldigt potent växthusgas som kan få negativ påverkan på klimatet. Forskning har också visat att reningsverk är en källa till utsläpp av lustgas, och därför är det viktigt att man tittar på detta.

Jag vill lyfta fram de stora framsteg som har gjorts när det gäller övergödning i Sverige och andra EU-länder, i arbetet för att minska utsläppen av kväve och fosfor från land. Trots dessa framsteg är det viktigt att vi har en restriktiv hållning när det gäller näringsämnen som kommer från land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

En metod som har visat sig vara framgångsrik för vissa jordbruksmarker är strukturkalkning. Det kan vara en lönsam investering för jordbrukare, men det kräver god dränering. Tyvärr kan kostnaden för dränering vara hög och på kort sikt utgöra ett hinder för att jordbrukare ska investera i detta. Därför är det avgörande att jordbrukare har tillgång till de resurser som krävs för att vidta dessa åtgärder och minska näringsläckaget, inklusive stöd för dränering i samband med strukturkalkning.

Det är viktigt att komma ihåg att strukturkalkning inte är någon universallösning på problemet med övergödning och utsläpp av kväve och fosfor. Det krävs en kombination av åtgärder för att få en hållbar lösning på detta problem.

För att ta itu med problemet i Östersjön - med bottendöd och syrebrist - krävs samordning både nationellt och internationellt. Inom ramen för Helcom, Helsingforskommissionen, är det nödvändigt att förhandla och stärka det regionala samarbetet i Östersjöregionen samt att hantera de utmaningar som övergödning och plastföroreningar utgör för Östersjöns ekosystem.

Jag vill betona vikten av att fokusera på plast i våra marina miljöer. Åtgärder behöver vidtas för att främja den cirkulära ekonomin samt återvinning och återanvändning av plast och andra produkter. Det är också nödvändigt att se till att det finns långsiktigt stöd för strandstädning och internationellt stöd för att minska mängden plast i haven globalt.

Ett annat problem är förlorade fiskeredskap - de så kallade spöknäten. De är ett allvarligt hot mot livet i marina miljöer i Östersjön. De fortsätter att driva runt i vattnet och fångar upp fisk och andra djur, vilket leder till mycket lidande och en plågsam död. Dessutom skadar dessa nät sjögräsängar och andra viktiga havsbottenområden.

Detta är inte bara ett miljöproblem, utan det är också ett ekonomiskt problem. Förlorade fiskeredskap orsakar förlust av fisk och skaldjur, vilket påverkar fiskare och andra som jobbar inom fiskeindustrin. Detta är en fråga som vi måste ta itu med om vi vill skydda Östersjön och dess ekosystem för nuvarande och framtida generationer.

Sammanfattningsvis måste vi se till att våra vattenresurser skyddas och används på ett hållbart sätt. Det krävs samarbete och samordning mellan EU och medlemsländerna liksom investeringar i forskning och teknik för att uppnå dessa mål.