Fru talman! Vatten är en resurs som vi inte kan vara utan. Vatten är helt avgörande för liv. Därför är betänkandet om vattenvård ett av de viktigaste vi hanterar i utskottet, ja i hela riksdagen. Samtidigt är det ett betänkande som inte är bland de mest omfattande vad gäller vare sig antalet sidor eller antalet motioner. Trots att vi nu har en debatt tyder det ändå på en väldigt stor samsyn i många av frågorna.
I budgetpropositionen för 2023 redovisas att Naturvårdsverket och berörda myndigheter under 2021 fortsatte arbetet med uppdraget om bättre kunskap för hantering av förorenade sediment, bland annat genom marina undersökningar. Naturvårdsverket har också beslutat om särskilda forskningsmedel för att ta fram nya och förbättrade metoder för att få mer kunskap om vilka effekter förorenade sediment har på miljön, på människors hälsa och förstås på vatten.
I budgetpropositionen för 2023 bedömde regeringen att satsningar på sanering av miljöfarliga vrak och förorenade sediment har gett resultat genom att miljögifter tas bort från hav och vatten. Enligt regeringen är det av stor vikt att arbetet med att ta bort och minska miljögifter genom arbetet med förorenade områden på land och i hav håller en hög takt. Regeringen föreslog därför en förstärkning på 340 miljoner kronor till anslaget för sanering.
Samtidigt, fru talman, är det en grannlaga uppgift att göra rätt då det i vissa fall kan göra en större skada om man börjar hantera förgiftade områden och gifter som tidigare har kapslats in i stället släpps fria. Forskningen är där helt avgörande för att göra rätt så att man inte gör ännu större skada.
En annan viktig fråga som många före mig har lyft fram här i dag är övergödningsproblemen. Det är en oerhört viktig fråga att ta tag i. Samtidigt gäller det att säkerställa ett hållbart nyttjande av våra naturresurser.
Förslag om ett nytt etappmål för återföring av fosfor och kväve till livsmedelsproduktionen har förts fram av flera utredningar, bland annat Miljömålsberedningen där jag själv deltog i framtagandet av det som blev vår slutprodukt, Havet och människan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård
Samtidigt noterar jag att regeringen anför att nya etappmål är en viktig del i utvecklingen av miljömålssystemet och att dessa ska beslutas inom prioriterade områden och utformas för att driva på arbetet för att nå miljömålen, vilket är bra. Det jobbas alltså på i frågan.
Vi har samtidigt utmaningen gällande vårt innanhav Östersjön. Vi är många stater runt om vårt innanhav som ska ta ansvar för att minska övergödningen. Efter Rysslands fullskaliga och vidriga invasion av Ukraina blir inte samarbetet om miljön i Östersjön lättare. Dessutom blir det fokus på andra frågor i stället, vilket på ett vis är ganska förklarligt.
Men i regeringsförklaringen från i höst säger regeringen att särskilda insatser ska göras för att motverka övergödning av Östersjön. Regeringen ska under EU-ordförandeskapet stärka och utveckla genomförandet av EU:s strategi för Östersjöregionen och då i synnerhet för det regionala samarbetet.
Utan samarbete i frågan misslyckas vi. Vi ska självfallet ta vår del av kakan. Det är inte fråga om annat. Men vi kan samtidigt inte täcka upp för att andra stater inte gör sitt jobb. Då riskerar vi dessutom till exempel vår egen livsmedelsproduktion, vilket vore väldigt allvarligt.
Fru talman! Ett annat ärende som verkligen har varit på tapeten här gäller våtmarker. Det är ingen tvekan om att våtmarker har betydelse för arbetet med klimat, biologisk mångfald, övergödning och landskapets motståndskraft. Därför vill regeringen utveckla arbetet. Man satsar därför på en återvätning av dikade våtmarker.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen 200 miljoner kronor från och med detta år för att finansiera återvätning av våtmarker. Dock är det här, precis som i övrigt hanterande av andras privata marker, viktigt med samarbete, samförstånd och frivillighet. Det måste finnas en förståelse för att det i de allra flesta fall är någon annan som äger marken, om man nu inte satsar på att göra det bara på statens egna marker.
Samtidigt är det intressant att höja blicken lite grann. Man kan ställa sig frågan: Varför markerna är utdikade från start? Torvbruk har en lång historisk tradition i Sverige. I början på 1900-talet fanns det till och med statliga torvskolor som lärde ut hur man tog till vara torv för energi och odling.
Staten gav bidrag ända till 1990-talet för att markägare skulle dränera sina torvmarker. Syftet var att utöka landets jord- och skogsmark. Det har medfört att över en fjärdedel av Sveriges torvmarker är dikade.
På många av våra tidigare utdikade våtmarker har vi alltså i dag matproduktion, vilket inte heller är att förakta. Det är därför dags för lite sans och balans i frågan. I likhet med Joakim Järrebring tycker även jag att reservation 16 är en bra reservation att yrka bifall till, och även jag vill göra detta.
Fru talman! I dag på morgonen hade vi i utskottet besök av klimat- och miljöministern för information inför nästa veckas miljöråd i Bryssel, bland annat om det reviderade avloppsdirektivet. Som så ofta ser vi hur EU agerar utan att ha ett konsekvenstänk för hela unionen. Även om många delar i förslaget är bra är det oerhört viktigt att regeringen nu verkar för att bland annat undvika krav på kväverening som inte är proportionerliga eller motiverade ur miljösynpunkt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård
En annan viktig fråga som vi också var inne på under morgonens övningar var sviter efter Weserdomen. I fjol riktade riksdagen ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen om EU:s regelverks påverkan på utbyggnaden av svenska reningsverk. Utskottet anförde bland annat då utmaningarna med Weserdomen och tillämpningen av det så kallade icke-försämringskravet.
Miljömålsberedningen har också föreslagit att regeringen ska genomföra en noggrann analys av potentiella och långsiktiga negativa effekter på miljötillståndet i vatten och hav till följd av icke-försämringskravet. Det är problematiskt om kravet lägger hinder för utvecklingen av ny miljövänlig teknik som på sikt kan ersätta dagens teknik och minska utsläppen.
Det är självfallet angeläget att dels bygga ut landets reningsverkskapacitet i takt med att befolkningen i Sveriges kommuner växer, dels investera i ny avancerad och miljövänlig teknik. Tolkningen av EU:s ramdirektiv för vatten genom Weserdomen innebär utmaningar i dessa hänseenden.
Det kan ju inte vara syftet med domen att verksamheter som redan har höga miljöambitioner och använder bästa miljöteknik ska drabbas negativt om de behöver bygga ut sin verksamhet, såvida ännu mer reningsteknik kan kompensera för ökad verksamhet. Därför är det bra att ett förslag till reviderat avloppsdirektiv har presenterats och att regeringen nu avser att verka för att kraven i direktivet är samstämmiga med kraven i ramdirektivet för vatten och att man även avser att verka för att avloppsdirektivet ska utformas på ett sådant sätt att befolkningstillväxten inte hindras.
Slutligen, fru talman: I mars 2022 överlämnade regeringen propositionen Vägar till hållbara vattentjänster till riksdagen. I propositionen anförde regeringen bland annat att åtgärdstakten när det gäller bristfälliga små avloppsanläggningar behöver öka och att det behövs en ökad kontroll av små enskilda avloppsanläggningar. Regeringen föreslog därför att det skulle införas ett nytt bemyndigande i miljöbalken. Med stöd av detta skulle enskilda fastighetsägare kunna bli skyldiga att kontrollera den egna anläggningen och lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten om anläggningens utformning och funktion och om den kontroll som utförts.
Enligt regeringen kunde nya föreskrifter om kontroll bidra till ökad medvetenhet hos den som ansvarar för en avloppsanläggning, både om anläggningens funktion och om gällande krav. Den ökade medvetenheten kunde i sin tur bidra till att åtgärdstakten ökar.
Tack och lov avslog riksdagen den dåvarande regeringens proposition i denna del med motiveringen att kommunerna redan i dag har till uppgift att utöva tillsyn över små avlopp. Med hänsyn till det tillsynsarbete som bedrivs inom kommunerna ifrågasatte riksdagen om ett nytt bemyndigande av det slag som regeringen föreslog var rätt väg att gå för att uppnå en ökad åtgärdstakt. Man såg en risk för att nya föreskrifter med stöd av bemyndigandet kunde leda till omotiverade kostnader för den enskilda fastighetsägaren som inte vägs upp av en motsvarande positiv miljönytta.
Vi har redan alldeles för många exempel, även utan den föreslagna lagstiftningen, på jakt efter enskilda avlopp där det inte är mätbart om det förekommer utsläpp och därmed verkligen innebär en omotiverad kostnad för den enskilde.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård
Vi ska självfallet göra rätt, fru talman, precis som jag nämnde tidigare kring avloppsdirektivet och EU. Men detsamma måste gälla här vad gäller kostnader och verkan. Symbolpolitikens tid måste vara förbi.
(Applåder)