Fru talman! Det är både skrämmande och upprörande att vi har kemiska ämnen på marknaden i Sverige och Europa som kan ge allvarliga hälsoskador och orsaka förödande effekter i miljön. Det finns över 100 000 kemikalier inrapporterade inom EU, men vi har enbart kunskap om några få procent av dessa. För en säkrare kemikalieanvändning krävs mer forskning och ett mer heltäckande regelverk både nationellt, på EU-nivå och globalt.

Vid bedömning av kemikalier borde försiktighetsprincipen gälla. Det innebär att förebyggande åtgärder ska vidtas när det finns farhågor om hot mot hälsa eller miljö, även om det råder osäkerhet. Inga nya kemikalier borde börja användas innan deras eventuella negativa påverkan har utretts. Kemikalier med egenskaper som inte är tillräckligt kända borde bedömas som farliga tills de har granskats.

För att minska mängden farliga kemikalier i vår vardag krävs starkare lagstiftning och fler styrmedel. Ämnen som är hälsoskadliga för människor hamnar också i naturen, där de kan orsaka stor negativ miljöpåverkan. Det kan handla om hormonstörande bisfenoler, som finns i kvitton, tandlagningar och rör till vårt dricksvatten. Det kan handla om ftalater, som kan skada vår reproduktionsförmåga och som kan finnas i plastgolv och leksaker. Det kan handla om bromerade flamskyddsmedel i möbler och elektroniska produkter. Det här är bara några exempel på kemikalier som måste regleras hårdare.

Inte minst handlar det om PFAS. Jag är stolt över att den svenska Kemikalieinspektionen har gått före och tillsammans med fyra andra länder föreslagit kraftiga regleringar av samtliga PFAS-ämnen i EU. Jag hoppas innerligt att förslaget går igenom utan att vattnas ur av kemikalieindustrins lobbyister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Men oavsett eventuellt kommande förbud är PFAS en pågående skandal som vi kommer att få leva med resten av våra liv. Några som på det mest smärtsamma vis har blivit medvetna om detta är invånarna i Kallinge i Blekinge. Efter att under flera år ovetande ha druckit PFAS-förorenat vatten har de nu de högsta uppmätta halterna i världen av PFAS i sitt blod. Det är en skandal som visar på det fundamentala misslyckandet i hur kemikalier regleras, där ämnen tillåts släppas ut obehindrat och man först decennier senare ser de negativa effekterna.

Precis som fossilindustrin länge kände till klimathotet utan att låta kunskapen komma allmänheten till del har kemiindustrin i 50 år vetat om att PFAS är giftigt utan att slå larm. De har satt sin egen kortsiktiga vinning framför våra liv och vår hälsa, och konsekvenserna får vi leva med för evigt.

PFAS är kända som just evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i miljön. I väntan på att ämnena regleras på EU-nivå anser Vänsterpartiet att Sverige bör gå före och införa nationella begränsningar. Danmark har sedan 2020 ett förbud mot PFAS i livsmedelsförpackningar. Det är hög tid att Sverige inför samma sak. Därför yrkar jag bifall till reservation 12 om att införa ett nationellt förbud mot vissa produkter som innehåller PFAS. Jag kan tillägga att jag givetvis står bakom även övriga reservationer som Vänsterpartiet har ställt sig bakom i betänkandet.

Fru talman! Reglering av kemikalier är inte minst en viktig fråga för de tusentals arbetare som jobbar inom kemikalieindustrin i Sverige och i resten av världen. Bättre regleringar gynnar inte bara oss konsumenter utan också alla som arbetar med dessa ämnen. Ju mer kemikalier det finns i produkter här, desto mer kemikalier blir det bland arbetare runt om i världen.

Det räcker inte att förbjuda enstaka ämnen. Det räcker inte heller att se till att vi konsumenter får bättre information, utan kemikalielagstiftningen måste skärpas från grunden. Man måste kunna hantera kemikalier i grupp. Om man har stoppat en egenskap eller hormonstörande effekt hos ett ämne ska detta automatiskt gälla för nya ämnen som kommer ut på marknaden och som har liknande egenskaper.

Vi måste också kunna hantera hur kemikalier fungerar i blandningar, så kallade kombinationseffekter. En kemikalie kan förefalla oproblematisk ifall den används enskilt, men samreagera i miljön med andra kemikalier och då bli skadlig. Därför måste man kunna göra bedömningar utifrån dessa kombinationseffekter.

Det är industrin som ska ha bevisbördan. Det är industrin som ska bevisa att ämnen behövs, att de inte är skadliga och att detta har bevisats genom tester. Först då ska de kunna släppas ut på marknaden. Vi politiker ska inte behöva göra brandkårsutryckningar i efterhand, så som det tyvärr är i dag. Låt oss slippa fler skandaler med giftiga ämnen som skadar människor och miljö!

(Applåder)