Fru talman! Jag kan försäkra ledamoten Emma Ahlström Köster att jag har en mycket god kontakt med mina partikamrater på den kommunala nivån.

Det handlar inte om att de 100 miljonerna räddar kulturskolan. De är en del. Jag tycker att ledamoten kan besöka de olika kulturskolorna och höra vad man säger om vikten och betydelsen av utvecklingsbidraget.

Den andra delen handlar, precis som jag nämnde, om att när regeringen väljer att prioritera skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för mer resurser till kommunerna riskerar vi den kommunala grundfinansieringen. Det är därför vi ser signaler om att 58 000 platser på kulturskolan är hotade. Det är inte bara på grund av de 100 miljonerna, utan det är fråga om den kommunala finansieringen. Där har staten ett ansvar när det gäller att kompensera kommunerna.

Jag förstår att det är svårt för ledamoten att ta sig ur det faktum att man själv har röstat på en statsbudget i riksdagen som riskerar att slå dubbelt mot kulturskolan. Det handlar inte om att jag inte tror att ledamoten tycker att kulturskolan är viktig - det är jag helt övertygad om - men ens handlande borde rimligtvis överensstämma med det man påstår sig stå för. Om inte annat är det klädsamt att vara tydlig och säga i kammaren att man inte prioriterar frågorna, det vill säga kulturskolan, den föreningsdrivna idrotten och den öppna fritidsgårdsverksamheten, lika högt som Socialdemokraterna gör. Vi får såklart ha respekt för att vi tycker olika och prioriterar olika. Regeringen prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare, och Socialdemokraterna prioriterar kultur och fritid för barn och unga högre tillsammans med ökade resurser till välfärden. Jag är glad att vi kan tydliggöra detta.

(Applåder)