Herr talman! När det gäller de övriga kan de tre regeringspartierna alltid gömma sig bakom formuleringen att det ska utredas och att man ska se vilka konsekvenser det får i hälso- och sjukvården. Men för Sverigedemokraternas del är det någonting som man har drivit under lång tid helt utan förbehåll.

Om man tittar på hur sjukvården är uppbyggd finns sekretesskravet. Om du har begått ett brott som ger fängelse i mer än två år, i princip kidnappning och mord, har man som läkare eller sjuksköterska rätt att ringa polisen men i övrigt inte.

Tanken med det är att ingen människa, oavsett om det är en inbrottstjuv eller någon annan, i ett läge där den behöver akutsjukvård ens ska tveka att söka upp akutmottagningen av rädsla för att läkaren eller sjuksköterskan kontaktar polisen.

Det finns ett väldigt tydligt skäl till att man har det på det viset. Alla ska ha rätt till sjukvård för att rädda livet. Dessutom är detta förslag, vid sidan av tolkförslaget som också kommer från Sverigedemokraterna, något som har skapat stor upprördhet inom vården.

Det är inte nog med att det är tufft att jobba på akutmottagningen som sjuksköterska och läkare. Nu ska de dessutom ringa till polisen så fort någon saknar de fyra sista siffrorna.

Eftersom Sverigedemokraterna har drivit det under lång tid utgår jag ifrån att de har funderat på konsekvenserna. Det är därför min fråga till Carita Boulwén gäller just det. Vilka konsekvenser har ni bedömt att det kommer att få för sjukvården i ett läge där de som saknar de fyra sista siffrorna inte vågar gå dit på grund av risken att bli polisanmälda?

Ska det också gälla andra att man ska minska sekretessen? Det vore väl logiskt. Om det nu är mördare och de som inte har tillstånd att vara i Sverige som ska polisanmälas när de söker vård på akutmottagning kanske det finns skäl att också titta på andra enligt Sverigedemokraterna.

Hur har ni funderat om vilka konsekvenser det kommer att få för vårdpersonalen och människor som är i akut behov av sjukvård?