Protokoll 2022/23:71 Onsdagen den 8 mars

ärendedebatt / Vissa frågor inom hälso- och sjukvårdsområdet
Anf. 77 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Vi har en viktig debatt på en viktig dag: Arbetsvillkor i vården är ju en stor kvinnofråga.

Personalens arbetsförhållanden och arbetsmiljö är den allra viktigaste grundpelaren i hälso- och sjukvården, och de brister som vi ser i dag är den största utmaningen vi har. Att läkare inte ska behöva ägna värdefull tid åt att bekymra sig över var patienter ska kunna ligga är oerhört angeläget. En fysisk vårdplats kan inte hållas öppen om det inte finns personal som kan bemanna den. Därför hänger frågan om vårdplatser starkt samman med personalens arbetsmiljö och arbetsvillkor.

Vården måste kunna attrahera nya medarbetare, och de som arbetar i vården ska vilja och orka jobba kvar. Varje gång en medarbetare börjar fundera på att byta jobb trots att hen egentligen tycker att det här är det allra bästa arbetet som hen hade kunnat välja eftersom hen inte står ut med de reella arbetsvillkoren är det ett allvarligt misslyckande.

Herr talman! Miljöpartiet vill se en permanent statlig satsning för stärkt arbetsmiljö och stärkta arbetsförhållanden med fokus på fler medarbetare och högre lön för hälso- och sjukvårdspersonal.

Engångssatsningar eller tillfälliga satsningar kan inte lösa vårdens problem. Sjukvårdens problematik behöver lösas på sikt. Det behövs ett förstärkt statligt ansvar, men inte en statlig kontroll så att säga, och ett permanentat stöd. Målet måste vara att skapa en positiv arbetsmiljö och ett positivt arbetsklimat för vårdens medarbetare. Fler ska vilja söka sig till vårdyrken, och fler ska vilja stanna. Fler ska vilja och orka jobba, gå upp i tid igen eller söka sig tillbaka till yrket. Enligt flera fack- och yrkesförbund finns det en stor potential i att ett ansenligt antal personer kan lockas tillbaka med bättre villkor. Fler kollegor och minskad stress är allra viktigast, men även lön och andra arbetsvillkor spelar såklart stor roll.

Regeringen har bland annat lyft fram att man ser behov av att öka antalet vårdplatser och av att införa prestationsbaserad ersättning till regionerna i syfte att uppnå detta. Vi tycker att denna satsning delvis är felfokuserad, eftersom grunden för problemen är dålig arbetsmiljö och dåliga arbetsvillkor för medarbetarna. Då är det inte bra med satsningar som riskerar att försämra detta.

Vi anser alltså att det behövs ett ökat nationellt ansvar och en långsiktigt hållbar storsatsning på personalens villkor, med fler anställda och högre löner i såväl hälso- och sjukvården som kommunal vård och omsorg. Det behövs en ny konstruktion där staten tar ett permanent och stort ansvar för att uppnå bättre villkor för personalen i hälso- och sjukvården. Vi lyfte denna fråga i vår budgetmotion, där vi avsatte runt 10 miljarder kronor ytterligare för de kommande tre åren. Från och med 2026 vill vi se en permanent statlig satsning på 40 miljarder kronor årligen.

Herr talman! Miljöpartiet vill också se en fortsatt och ökad satsning på återhämtningsbonusen, som finns sedan 2021 och som Miljöpartiet drivit igenom. Det är medel hos Socialstyrelsen som finns att söka för arbetsgrupper inom vården och äldreomsorgen som vill prova nya arbetssätt för att förbättra arbetsmiljön. Syftet är att ta till vara personalgruppers egna utvecklingsidéer och ge dem möjlighet att pröva dessa.

När återhämtningsbonusen infördes fanns det 300 miljoner kronor i medel, som söktes av 190 kommuner och 16 regioner. Från och med 2022 blev det 1 miljard kronor årligen. Till detta har tillkommit 300 miljoner kronor för att ta bort eller minska så kallade delade turer, och det är värdefullt. Delade turer som inte är önskade av personalen är helt enkelt ett gissel. I vår budgetmotion föreslog vi att återhämtningsbonusen skulle utökas till det dubbla, så att personalgrupper kan få utökad möjlighet att pröva egna idéer för att förbättra sin egen arbetsmiljö. Vi hoppas att regeringen vill verka för att göra modellen mer känd och på sikt se över möjligheten att förstärka återhämtningsbonusen ytterligare.

Herr talman! Miljöpartiet vill se en nollvision för arbetsrelaterad ohälsa. Hälso- och sjukvården skulle kunna vara ett första fokusområde. Arbetslivet ska vara hälsofrämjande, och det kan det också vara när det fungerar. Krafttag behöver tas för att mota de problem som i dag skapar ohälsa. Vi anser att det finns starka skäl för att göra just hälso- och sjukvården till ett första fokusområde för en sådan satsning.

Vårdförbundet, som har nämnts här tidigare i dag, har i en rapport pekat på att om arbetsmiljön var sundare så att alla orkade arbeta heltid skulle det motsvara hela 790 fler barnmorskor, 470 fler biomedicinska analytiker och 7 645 fler sjuksköterskor. Dessa skulle verkligen behövas. Det här skulle kunna leda till att de stressrelaterade sjuktalen i hälso- och sjukvården minskar. Vi hoppas att regeringen vill återkomma med förslag på hur en sådan här nollvision skulle kunna införas inom hälso- och sjukvården.

Herr talman! Det finns mycket att göra på arbetsmiljöområdet även inom hälso- och sjukvården. En ytterligare åtgärd som vi har försökt lyfta handlar om att förbättra arbetsmiljön genom att höja chefskompetensen, till exempel genom ökad kunskap om hur man bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Vi tycker att regeringen behöver se över förutsättningarna för att införa en särskild utbildning för chefer i hälso- och sjukvården, liknande rektorsutbildningen inom skolväsendet.

Det finns även anledning att se över arbetsmiljölagstiftningen. Medan vi ingick i regeringen tillsattes en utredning som skulle titta på problematiken med att Arbetsmiljöverket kan utdöma vite om det finns fysiska brister i arbetsmiljön men inte om det brister i organisatorisk och social arbetsmiljö. Utredningen har presenterat sitt betänkande, där det föreslås en lösning på frågan. Nu hoppas vi såklart att regeringen kommer att ta tag i dess förslag. Remisstiden gick ut i december.

Det finns med andra ord mycket att ta tag i för att säkerställa bästa möjliga arbetsmiljö för personalen inom hälso- och sjukvården och därmed bästa möjliga vård. Jag vill slutligen ta upp förslagen om att försämra tillgången till tolk liksom tankarna på att vårdpersonal ska uppmanas att ange personer som befinner sig utan papper i Sverige, vilket har nämnts tidigare i debatten. Detta är inte något som leder till förbättrad vård och inte heller något som ökar attraktiviteten i att jobba inom vården. Vi hoppas att regeringen noga tänker igenom det och inte lägger fram sådana här förslag, som inte kommer att leda till bättre vård för någon.