Herr talman! Jag skulle vilja backa bandet ungefär ett år. Svensk sjukvård hade sedan lång tid tillbaka haft ett antal ganska stora problem: brist på kompetens, långa köer, vårdplatsbrist och ett antal andra saker. Svensk sjukvård hade då precis gått igenom en pandemi och klarat en omställning på ett helt fantastiskt sätt, men var fullkomligt slutkörd. Alla reserver var uttömda.

I det läget vände sig de fackliga organisationerna, framför allt Läkarförbundet och Vårdförbundet men även andra, till regeringen och sa att så allvarligt som läget är nu i den svenska sjukvården krävs det att man tar ett samlat grepp, att man tillsätter en kriskommission, att man gör någonting åt kompetensbristen och ser till att vi får fram fler vårdplatser och minskar köerna. Detta var alltså en beställning från alla som jobbar i den svenska hälso- och sjukvården.

Den dåvarande regeringen var ganska kallhamrad mot de här kraven, men i riksdagen kunde vi då hitta en majoritet för att lyfta de mest centrala problemen i den svenska sjukvården och kräva av regeringen att den skulle återkomma vid inte mindre än tre tillfällen till riksdagen för att redovisa vilka åtgärder som hade vidtagits för att lösa de stora strukturella problem som de som jobbar ute i sjukvården så tydligt hade satt fingret på.

Det är nu tredje gången som en regering redovisar, och det är ju så, herr talman, att läget definitivt inte är bättre i sjukvården i dag. Det är snarast betydligt mer allvarligt. 60 procent av läkarna i sjukvården fungerar på att byta jobb. Pressen är oerhört hård. Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, kan konstatera att det på i stort sett samtliga akutsjukhus i Sverige är en akut brist på vårdplatser. Patienter kan ligga på akutmottagningar inte bara i timmar utan till och med i dagar, flera dagar, i väntan på en vårdplats.

I det läget blir det något frustrerande, herr talman, att ta del av den resa som vi har sett sedan ett år tillbaka. Den dåvarande regeringen nonchalerade, skulle jag vilja säga, mycket av de påpekanden som kom från alla som jobbar i vården. Vi tryckte på från en riksdagsmajoritets sida, och nu får vi höra företrädare för den nuvarande regeringen, med i stort sett samma manus som de socialdemokratiska företrädarna före valet, säga: Nu har vi vidtagit en rad mycket kraftfulla åtgärder. Vi har gett uppdrag till en rad statliga myndigheter, och vi har hittat på ytterligare några riktade statsbidrag, så nu har vi tagit itu med den här situationen.

Som jag sa tidigare: Det är nog är tur att det inte är så många ute i sjukvården som har tid att så här en onsdag eftermiddag sitta och lyssna på riksdagsdebatten, för besvikelsen skulle vara manifest.

Det är därför, herr talman, som vi från Centerpartiets sida har ett förslag - en reservation, som det nu tyvärr blev. För vi tycker att det hade varit rimligt att regeringen, med tanke på att situationen nu snarare är värre än den var för ett år sedan, bjöd in till en stor diskussion här i kammaren genom att återkomma med ytterligare avrapportering på de här centrala problemområdena som de fackliga organisationerna, det vill säga de som arbetar i hälso- och sjukvården, lyfte för ett år sedan. Men då möts vi, herr talman, av det vanliga regeringstalet: Nu har vi en handlingskraftig regering, nu kommer vi att kunna lösa det här, vi har hittat ytterligare några riktade statsbidrag och några uppdrag till myndigheter och dessutom ska vi ha ett kontor här i Stockholm som fördelar vårdplatser.

Det är, herr talman, något frustrerande. Jag hade önskat lite mer av ödmjukhet från de regeringspartier som faktiskt var med och drev igenom det här för mer än ett år sedan än att bara avslå det med hänvisning till att vi tidigare hade en inkompetent regering och att vi nu har en betydligt mer kompetent regering.

Det går bra ibland att före ett val både vifta med falukorvar och säga att vi har olagligt långa köer i den svenska sjukvården. Men nu, herr talman, blir det upp till bevis. Och även om regeringen vägrar att återkomma med återrapporteringar hit till kammaren, som hade varit fallet om vi hade fått en majoritet från Centerpartiets sida, vill jag yrka bifall till vår reservation 2.

Jag kan säga att vi från Centerpartiets sida kommer att fortsätta följa den här utvecklingen mycket, mycket noggrant och påtala var ansvaret ligger. För man ägnar sig mer åt riktade statsbidrag och uppdrag till myndigheterna i stället för att föreslå rejäla lagförändringar och strukturella förslag som skulle kunna lösa de problem som vi har i den svenska hälso- och sjukvården.