Herr talman! Långsiktigheten finns väldigt mycket i den nationella planen för hur vi ska klara kompetensförsörjningen. I den planen ska vi inte bara tydliggöra huruvida staten eller regionen ska bära ansvar för olika delar av just kompetensförsörjningen, utan där ska man också kartlägga regionernas behov av vårdpersonal. Man ska också ta fram konkreta förslag på vad som faktiskt kan få fler att vilja stanna inom yrket och vilja återvända till yrket.

Jag har naturligtvis flera tankar om vad som säkert skulle underlätta när det gäller att få fler att komma tillbaka. Löneläget kan spela in, men det handlar inte minst om hur man kan lägga upp sin tid på jobbet och hur man kan arbeta. Vi vet att många inom vården kanske väljer att gå ned i sysselsättningsgrad för att de vill ha en större flexibilitet och frihet, till exempel att inte behöva bli inkallade när de inte vill, så att säga.

Det finns jättemånga sådana tankar och idéer, men jag tycker att det viktigaste är att vi involverar fackförbunden och lyssnar på personalen när vi ska ta fram den nationella planen. Det måste man göra också i regionerna, på regional nivå. Vi skjuter till resurser för att stötta regionerna i deras arbete med kompetensförsörjningen, men det är oerhört viktigt att man lyssnar in vad som behövs lokalt för att förbättra arbetsvillkoren.