Herr talman! I dag är det inte lätt att planera sin ekonomi. Vi ser att det finns olika delar som gör att det blir svårt att planera både för företag och för den enskilde - pandemi, elpris, räntehöjningar och inflation. Ja, vi kan nog tänka oss att det kommer mer i framtiden som gör att det blir svårt för människor att planera sin ekonomi. Planeringssvårigheterna gör det också svårt att förutse hur många konkurser vi får i Sverige och hur många enskilda som får problem med att betala sina skulder.

Att inte kunna betala sina skulder är oerhört krävande för både företag och privatpersoner. Ibland är det svårt att utröna om den enskilde är den ende att skylla för att den inte kan betala sina skulder eller om någon annan är delansvarig. Har bolaget som accepterat krediten gjort en acceptabel prövning, som man bör göra? Har bolaget haft tillgång till alla fakta i form av den enskildes hela skuldbild? Givetvis är den enskilde alltid den som bör ha ansvaret och därmed göra allt i sin makt för att betala tillbaka de skulder man fått. Men det kanske inte alltid är den enskilde som ensam står för det ansvaret.

Även om den enskilde bär skulden bör man på ett eller annat sätt veta när skulden är preskriberad. I betänkandet finns flera motioner som vi bör ta med oss innehållet i för att kunna sätta en slutlig preskriptionstid. Vilken tid som den slutliga preskriptionstiden ska vara kan man givetvis diskutera - om den ska vara 10 eller 15 år för att den enskilde ska ha tillräckligt med tid för att kunna göra rätt för sig. Det handlar ju faktiskt om att den enskilde ska göra rätt för sig. Men att det bör vara en slutlig preskriptionstid är tydligt. Människor måste kunna se ett slut och kunna komma ifrån att leva på existensminimum.

Barn är en särskilt utsatt grupp när det handlar om detta. Ofta drabbas de hårt när föräldrarna hamnar i betalningssvårigheter. Därför är det oerhört viktigt att vi har ett tydligt barnperspektiv i dessa frågor. Barnperspektivet är något som vi alla i denna kammare bör ta fasta på i arbetet med att motverka överskuldsättning. Däremot är det alltid föräldrarna som är ansvariga för sina barn och sina handlingar.

Regeringen tar skuldsättningsproblematiken på stort allvar, liksom riksdagen gör. 30 stycken yrkanden visar på ett reellt problem i samhället som jag är övertygad om att regeringen tar på allvar och hanterar efter bästa förmåga.

En betalningsplan vid skuldsanering, som både Sverigedemokraterna och Centerpartiet har motionerat om, är en viktig del att titta närmare på. Även slutlig preskriptionstid, som både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har motionerat om, är en punkt som jag tar med mig och gärna lyfter fram som en del att jobba framåt med i utskottet.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)