Herr talman! Jag tror att det är just i den principiella hållningen vi skiljer oss åt och att det är en ideologisk grundfråga.

Vi ser att det som har ett stort värde för människor behöver vara tillgängligt för alla. Vi ser att tillgången skiljer sig väldigt mycket åt utifrån klasskillnader, vad man har för inkomster och vad man har för kulturvanor i det hem där man växer upp. Alla har inte samma tillgång till kulturen i dag. Detta måste vi göra någonting åt, och vi ser att fri entré skulle kunna vara ett sätt att verkligen sänka trösklarna. Då skulle människor veta att alla är välkomna till museerna och att det är gratis att gå dit.

Sedan räcker ju inte detta. Det utvärderingarna har visat är att många vana museibesökare går dit väldigt många gånger medan andra aldrig går dit. Man måste alltså jobba på andra sätt från museernas sida för att nå ut bredare och nå nya grupper. Det handlar om att nå dem som inte är museivana. Detta är ett stort arbete.

Vi hade en debatt här tidigare om barns och ungas kulturvanor, och där föreslår vi ett kulturlyft för skolan. Om man har fått vara på ett museum när man är ung känner man sig bekväm där även när man blir äldre. Man kan ta dit sina föräldrar på helgen, och det kan bli som ett andra vardagsrum.

Vi ser att museer används väldigt mycket så, det vill säga att barnfamiljer gör en utflykt på helgen och kan gå runt i många timmar. Så gör jag med mina barn. De har sett samma grundutställning på länsmuseet i säkert fem år, men de vill fortfarande gå dit. De vet var allting finns, och de känner sig verkligen hemma där. Det är deras miljö. Och det är anpassat också för barn.

Detta är institutioner som kan lära oss väldigt mycket. Det är därför som vi vill att de ska vara så tillgängliga som möjligt.