Herr talman! Jag vill i dag gärna tala om vårt gemensamma kulturarv. Jag betonar det gemensamma, för det finns många dimensioner av kulturarv. För den enskilda familjen handlar det givetvis om mormors brosch eller farfars brev. För nationen handlar det om viktiga dokument och konstskatter, vilka tillsammans utgör vår historia.

När Ryssland inledde sitt krig i Ukraina i fjol började de också genast angripa kulturarvet. Vi har förfärats över hur systematiskt konstskatter och föremål förts ut ur landet. Den svenska riksantikvarien gick snabbt till aktion för att se hur Sverige kunde hjälpa till. När det gäller dokument finns den troligtvis äldsta versionen av den ukrainska konstitutionen i dag i Riksarkivets förvar här i Sverige.

Delar av det svenska kulturarvet befinner sig i dag i skyddsrum. Det är säkra, trygga platser med kontrollerad luftfuktighet, något som naturligtvis är mycket bra för dokument och konst. Men skyddsrum ska på 72 timmar kunna iordningsställas och användas för att evakuera människor.

Under många år har vi inte behövt tänka på krig, men nu behöver vi skaffa nya förvaringsplatser så att inte vårt kulturarv under ett krig behöver flyttas ut i öppna ytor. Det är stora kostnader som ligger framför vår nation, kostnader som inte tillför något värde utan bara är till för att skydda oss mot den aggression som Ryssland nu utgör.

Kulturarvsfrågor

Herr talman! En annan konsekvens av kriget har blivit de höga energipriserna. De har gjort att många av våra kyrkor nu kallställs. Så länge man bara avfuktar dem är det inget problem. Det är egentligen bara de senaste 100 åren som de har varit uppvärmda. Innan dess har de klarat sig genom århundradena.

Något som däremot är en utmaning för kyrkan är de nya kraven på kyrkogårdarna. Församlingarna har fått i uppdrag att planera för att på en vecka kunna begrava 5 procent av invånarna. Det är en kuslig påminnelse om hur kriget i Ukraina påverkar många delar av vårt svenska samhälle.

När det gäller vården av kulturarvet är just nu inflationen ett stort hot. När den närmar sig 10 procent hjälper det inte att vi kunnat höja ersättningen med ett par procent i årets budget. Avsaknaden av tillväxt gör också att det inte uppstår något reformutrymme att fördela. Därför kan man säga att det viktigaste för att få ett effektivt kulturstöd just nu är att få stopp på inflationen.

Herr talman! I höst sänder SVT sin storsatsning Historien om Sverige. Samma tema kommer också i Sommarlov, där man bygger upp olika historiska miljöer för att intressera våra barn för kulturarvet. SVT har kommunicerat sin satsning till landets museer, så många kommer att haka på och berätta den lokala historien om den del av Sverige som just de finns i.

När det gäller det lokala perspektivet är det naturligtvis viktigt att belysa att Jämtland och Härjedalen bara tillhört Sverige sedan 1645 och att Skåne, Halland och Blekinge blev svenska först 1658. Det kan tyckas att detta inte har så stor betydelse. Man skulle kunna tro att kulturarvet behandlas lika i hela landet. Men Birka och de tidiga bosättningarna vid Mälaren är utgrävda, medan lantbrukets plogar fortfarande mal sönder 99 procent av vår största vikingatida boplats, Uppåkra i Skåne.

Herr talman! Det bör vara en personlig rättighet att få vara med och skapa den gemensamma historien. Så har man resonerat i Danmark, där vem som helst med markägarens godkännande kan söka med metalldetektor i ploglagret på åkrarna. Detta räddar många skatter från att förstöras. Den danska bedömningen är att i stort sett allt som hittas också kommer museerna till del.

Ålderism är en vanlig svensk diskrimineringsform. Fullt friska personer sorteras bort på grund av sin ålder. Arbetet med kulturarvet är dock helt beroende av dessa kvinnor och män. Därför behövs ett speciellt fokus på om man i kulturarvsarbetet tar till vara de äldres erfarenheter på ett systematiskt sätt.

Dagspressen och gratistidningarna är för majoriteten av befolkningen den viktigaste ingången till historien. Här presenteras personer och skeenden i vår lokala historia, och här skapas underlaget som morgondagens kulturarvsforskare ska gräva i. Public service på nationell nivå och dagspress, gratistidningar och museer på lokal nivå är den viktigaste vardagliga kontakten med vårt kulturarv. Detta ska vi värna. Men här och nu måste vi tyvärr skapa en akut plan för hur vi skyddar vårt kulturarv i händelse av krig.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)