Fru talman! Jag är barn av en folkrörelse som kallas frikyrkan. Under hela mitt liv har mina värderingar och annat präglats av den uppväxt som jag hade där. Ibland tvivlar man, ibland funderar man på vart man är på väg och så vidare. Men dessa grundläggande värderingar har alltid funnits i denna folkrörelse som faktiskt var med och byggde demokratin här i Sverige. Jag vill säga detta och lyfta fram civilsamhällets oerhörda betydelse, och jag vill dra in folkrörelserna, hjälporganisationerna, kyrkorna och idrotten i detta.

Det är otrolig viktigt med en dialog mellan det offentliga och civilsamhället. Det finns stora bekymmer när det gäller bidragsgivningen, med fusk som är helt oacceptabelt. Men vi ska inte glömma civilsamhällets avgörande betydelse för samhällets utveckling. Låt oss värna detta även framöver! Vi klarar inte utmaningarna utan hjälp från civilsamhället.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.

Jag såg ett inslag på tv och rös till. Det var en man som stod vid graven för sin livskamrat, som hade avlidit. Dottern stod bakom och lyssnade när mannen sa: Varför var vi så ensamma? Dottern berättade att hon stelnade till och insåg vilken verklighet hennes föräldrar hade levt i. Trots att de hade haft varandra hade de varit ensamma.

Ensamhetens negativa konsekvenser drabbar alla åldersgrupper. Vi har alla känt oss ensamma. Vi har varit frivilligt ensamma, vilket kan vara underbart, men ofrivillig ensamhet är inte skön; den är jobbig. Det gäller särskilt för de allra äldsta. Fyra av tio kvinnor över 85 år, och nästan var tredje man, anser att de besväras av ensamhet och isolering.

Många har också svårt att hitta tillbaka till gemenskap och aktiviteter efter den långa tid av isolering som covid-19-pandemin medförde. Jag inser alltså vad det betyder att ha ett civilsamhälle i ryggen, oavsett om man växer upp med det eller hamnar i det.

Regeringen satsar nu 145 miljoner kronor på att landets kommuner ska göra insatser för att förebygga och motverka ensamhet hos framför allt äldre personer. Det handlar om att genomföra uppsökande verksamhet där personer som annars inte hade sökt stöd kan nås och där exempelvis ensamhetsproblematik och andra hälsorelaterade tillstånd kan identifieras. Det är inte samtalen i sig som ska utgöra åtgärden mot ensamhet utan de aktiviteter och gemenskaper som de mynnar ut i.

När ensamheten inte är självvald och när den pågår under lång tid påverkar den inte bara det psykiska måendet utan även det fysiska. Kroppen reagerar på ensamhet. Ensamheten ger en kronisk stress som försämrar immunförsvaret, och risken för hjärt- och kärlsjukdomar, demens och depression ökar. Det är inga roliga begrepp jag kommer med här, men det är verkligheten. Ofrivillig ensamhet kan i förlängningen vara lika farligt som att röka 15 cigaretter om dagen, sägs det.

Att själv bryta sin ensamhet kan vara svårt, och ensamheten kan ibland vara omgärdad med känslor av stigma. Därför behövs en uppsökande verksamhet där vi kan nå de personer som annars inte hade sökt stöd. Det handlar om att kunna identifiera exempelvis ensamhetsproblematik och andra hälsorelaterade tillstånd.

Samtidigt är politikers möjligheter begränsade på det här området. Vi har alla ett ansvar som människor för att bryta den ofrivilliga ensamheten. Ibland kan man göra stor skillnad med relativt enkla medel, som att ringa det där samtalet eller bara fråga hur någon mår. Det är små steg på vägen mot ett varmare samhälle med mer gemenskap.

Herr talman! Civilsamhället gör stora insatser i vårt samhälle, inte minst våra trossamfund. De får medel från staten för att bidra när det gäller existentiell hälsa, sjukhuspräster, vård i livets slutskede, hemlöshet och annat.

Under tio år i början av 2000-talet arbetade jag på Göteborgs Räddningsmission, som under decennier hade tagit sig an hemlösa i Göteborg. Jag fick lära mig djup respekt för människor som far illa och att vi alla bör mötas i ögonhöjd. Apropå detta att mötas frågade vi en person där vad han önskade sig när han mötte människor. Man kanske tror att han önskade sig pengar eller så. "Att de säger hej", sa han.

Insatserna från civila organisationer är betydande, och utan dessa - ofta volontära - insatser klarar vi inte utmaningarna i samhällets utveckling. Därför behövs det bidragsgivande som tas upp här i dag. Regeringen ställer upp demokrativillkor i bidragsgivningen till det civila samhället, där alltså även trossamfunden ingår. Eftersom de demokrativillkor som finns i dag har kritiserats tog den förra regeringen fram en proposition som drogs tillbaka av den nya regeringen. Det fanns flera brister i den förra propositionen.

En sådan kritiserad del var detta med företrädaransvar. Det innebar att hela samfundet drabbades om en person sa eller gjorde något tokigt, och man drog in pengarna för hela samfundet. Det fanns en möjlighet att komma undan detta, och det var att samfundet tog avstånd från personen. Då kunde man behålla bidragen.

Företrädaransvaret var faktiskt knepigt, vilket var en av orsakerna till att det drogs tillbaka. Det kanske kommer tillbaka i någon form - det är inte omöjligt - men i så fall är det slipat och skickliggjort, så att säga. Här visade staten verkligen att man ville vara med och bestämma över människors förehavanden.

Det som händer nu är att nya direktiv ska tas fram. Regeringen återkommer alltså med nya demokrativillkor. Man har varit tydlig med att frågan om förbud mot utländsk finansiering av de trossamfund där det finns en koppling till extremism och våldsbejakande islamism ska utredas. Det finns också andra hot i samhället, ska vi säga.

Herr talman! Även återinförandet av skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet bidrar enligt utskottet till bättre förutsättningar för civilsamhället och ger större möjligheter till oberoende. Under 2019 återinfördes skattereduktionen för gåvor till ideell verksamhet, och den har utvecklats sedan den fanns tidigare. Då kunde man ge 6 000 kronor och få 1 500 kronor tillbaka på skatten för det man hade gett. Nu är det uppe på 12 000 kronor, och då får man tillbaka 3 000.

De allra flesta ger ju utan tanke på skattelindring, eller hur? Men effekten är att det ökar insatserna från det civila samhället genom de organisationer som tar del av detta, och det är otroligt viktigt. Det ökar möjligheterna att skapa ett varmare samhälle för oss alla där den ofrivilliga ensamheten bland människor minimeras.