Herr talman! Till Jonny Cato vill jag vara väldigt tydlig med att regeringen ser behovet av säsongsanställda och hur oerhört viktiga de är för de gröna näringarna, som jag sa i ett tidigare anförande.

Den här första förordningsändringen innebär som propositionen var utformad att de som kommer hit med stöd av säsongsanställningsdirektivet inte träffas av förändringarna i steg 1. Men när det gäller steg 2, det vill säga utredningen med de större förändringarna, menar vi att det finns all anledning att titta på om det är rimligt att 13 000 ska vara lönekravet för någon. Men det finns alltså en möjlighet för utredaren att föreslå undantag för vissa, till exempel för säsongsanställda.

Vår ambition är absolut att få ett träffsäkert regelverk på plats som inte slår undan benen för de gröna näringarna.

Att säga att det bara handlar om lönegolv tycker jag är att beskriva regeringens politik lite felaktigt. Precis som har framhållits av flera socialdemokrater här är det inte så att en ensam åtgärd räcker när det gäller att komma till rätta med fusket på arbetsmarknaden, utan det krävs en rad olika åtgärder. Där behöver man jobba från olika myndigheter och med olika regelverk för att bekämpa det.

Jag tror i grunden att vi är väldigt överens om att det är helt nödvändigt att komma till rätta med det utnyttjande som tyvärr finns på svensk arbetsmarknad. Till skillnad från Socialdemokraterna tar vi nu viktiga steg när det gäller regelverket för arbetskraftsinvandring.

Jag vill citera vad Sofia Amloh skriver i sin interpellation: "Sverige ska aldrig konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor. Vi ska ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad."

Då undrar jag: Varför har Socialdemokraterna inte avskaffat möjligheten till spårbyte? Varför fortsatte man att tillåta arbetskraftsinvandring till personlig assistans trots att de brottsbekämpande myndigheterna skrek? Vi gör nu det som sossarna inte förmådde.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.