Fru talman! Jag vill börja med att gratulera Maria Malmer Stenergard till att ha fått Sverigedemokraterna att vika ned sig vad gäller planerna på att införa en arbetsmarknadsprövning eller en behovsprövad arbetskraftsinvandring.
Vi socialdemokrater har ju kämpat länge - i motvind, får man väl säga - för att strama åt dagens otroligt liberala regelverk för arbetskraftsinvandring, som kom till under alliansregeringen 2008. Men till slut lyckades vi få stöd för att ta flera viktiga steg framåt och flera viktiga initiativ såsom bindande anställningsavtal och höjt försörjningskrav för anhöriga och en lag som möjliggör ett lönegolv. Den lagen finns nu på plats, men regeringen och Sverigedemokraterna har ännu inte fattat de beslut som krävs för att implementera själva lönegolvet. I stället håller de på och tjafsar internt om vilka kryphål och undantag som samtidigt ska införas.
Det mest verkningsfulla för att få ordning och reda i arbetskraftsinvandringen är att införa en behovsprövning. Vi socialdemokrater tillsatte också en utredning för att få det på plats.
Det här är en fråga som Sverigedemokraterna haft otroligt hög svansföring i tidigare, så jag misstänker att det har stått Moderaterna dyrt att få med dem på att nu skrota och begrava planerna på en sådan behovsprövning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag ska erkänna att jag är lite nyfiken på vilket pris Moderaterna fått betala. Jag misstänker att Maria Malmer Stenergard inte vill svara på det, men jag vill ändå erkänna att jag är lite nyfiken. Jag tänker att det kanske är det här med a-kassan. Vi vet ju att Moderaterna gärna hade haft en betydligt lägre nivå i a-kassan än den som nu tack och lov blir. Detta trots att vi går in i lågkonjunktur och många förväntas bli arbetslösa och därmed beroende av a-kassa en period.
Jag har faktiskt lite svårt att förstå det här djupa motståndet mot behovsprövad arbetskraftsinvandring. Det svarar ju faktiskt upp mot båda de problembilder som vi fått beskrivna här under kvällen. Det svarar upp både mot lönedumpning och fusk och mot det behov som faktiskt finns av att ta hit högkvalificerad, specialiserad arbetskraft för att exempelvis möta den gröna omställning som nu sker inte minst i norra Sverige.
Det finns som jag ser det egentligen bara ett skäl att motsätta sig en behovsprövning, nämligen att man vill bidra till att företag ska kunna konkurrera med lägre löner för att pressa kostnaderna. Detta även om det sker till priset av att personer som redan lever i vårt land trängs undan från möjligheten att ta jobb som företag i stället tar hit arbetskraft för från andra sidan jordklotet, eller till priset av det skrupelfria utnyttjande som dagens system bäddar för och som jag vet att migrationsministern är fullt medveten om och som jag hör att hon vill motverka.
Det som skulle vara verkningsfullt är som sagt en behovsprövad arbetskraftsinvandring, men så långt är inte migrationsministern beredd att gå. Jag beklagar det, för regeringens naiva syn på arbetskraftsinvandringen - som Sverigedemokraterna nu tycks acceptera - har liksom blivit en mekanism i gödandet av arbetslivskriminaliteten.
Varför vill inte Maria Malmer Stenergard och regeringen göra det som krävs för att stoppa den arbetslivsrelaterade kriminaliteten? Varför detta motstånd mot en behovsprövad arbetskraftsinvandring?