Fru talman! Under de senaste åtta åren har, som Serkan Köse mycket riktigt påpekade, antalet utbildningsplatser för vuxna ökat med motsvarande 160 000 studenter, inom folkbildningen, vuxenutbildningen, akademin och yrkeshögskolan. De sista fyra av dessa åtta år har denna utbyggnad skett tillsammans med Liberalerna. En del av detta har handlat om möjligheten att anvisa till studier i det reguljära utbildningssystemet, vilket har sin grund i ett behov av utbildning som arbetsmarknaden efterfrågar - ett behov som även arbetsmarknadsutbildning skulle kunna fylla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då är det, för mig som huvudsakligen är utbildningspolitiker, tragiskt att höra att Liberalerna inte bara har övergivit linjen att utbyggnaden av de reguljära utbildningsplatserna för vuxna ska fortgå utan därtill skär ned stort på arbetsmarknadsutbildningen.

Man kan summera detta med Serkan Köses uppgifter, som jag utgår från är korrekta. Jag tyckte att Serkan sa 829 miljoner i minskade anslag till arbetsmarknadsutbildning under nästa år. Därtill kommer de folkbildningsnedskärningar på 492 miljoner som ligger i årets budget, vuxminskningar på 1,25 miljarder samt minskningar på akademin med 86 miljoner och på yrkeshögskolan med 104 miljoner. Aggregerat handlar detta om en herrans massa utbildningsplatser. Jag vet inte hur många platser det kan handla om i arbetsmarknadsutbildningen, men om man adderar de andra fyra formerna handlar det om i runda slängar 30 000 färre platser 2023 än 2022.

Johan Pehrson är fortfarande svaret skyldig. Jag försökte ställa denna fråga i en tidigare interpellationsdebatt i kväll, och jag tycker att den förtjänar att upprepas utan att för den skull kapa Serkan Köses fråga om arbetsmarknadsutbildningar. Johan Pehrson säger sig hela tiden vilja satsa på utbildning och säger att utbildning är vägen till en bättre matchning på arbetsmarknaden. Ändå agerar han i rakt motsatt riktning när han ska göra saker. När kommer Johan Pehrson att börja göra det han säger?