Fru talman! Det är i norr som landets stora tillväxthopp finns för tillfället. Klimatförändringarna är en ödesfråga, och i Sverige har vi kommit långt i fråga om att ställa om elsystem, uppvärmning och andra energikrävande sektorer. Men två stora samhällssektorer kvarstår, och det är industrin och transportsektorn.

Sveriges enskilt största utsläppare finns hemma i min grannkommun i Luleå, nämligen SSAB. Att deras produktion blir fossilfri kommer att kapa Sveriges totala koldioxidutsläpp med omkring 10 procent. Att minska klimatutsläppen är något som måste göras. Men det kan bara bli framgångsrikt om det görs med bred folklig förankring på ett sätt som människor upplever som rättvist. Därför är det som nu håller på att hända i industrin, i synnerhet i industrin i norra Sverige, ett exempel som visar vägen.

I stället för att lägga skuld på varje enskild individs konsumtion visar nyindustrialiseringen att omställningen kan innebära tillväxt, mervärde och fler jobb samtidigt som den leder till stora minskningar av utsläppen.

Regeringens samordnare har sagt att de närmaste decennierna behöver uppemot 100 000 människor flytta till Norrbotten och Västerbotten. Matchningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft måste funka om det ska bli framgångsrikt. Då är tillgången till utbildning avgörande.

Jag välkomnar såklart att också regeringen och Johan Pehrson nu ser på den gröna omställningen som någonting viktigt. Även om han slagit sig i slang med klimatförnekare och motståndare till pionjärprojektet Hybrit skriver han tillsammans med regeringskollegorna Ebba Busch och Andreas Carlson i en debattartikel i Dagens industri den 11 januari till och med att den gröna omställningen är en gyllene möjlighet. Det är glädjande.

Följaktligen hör vi också Johan Pehrson säga i sitt svar här i dag att lösningar för exempelvis infrastruktur, bostäder, utbildningsmöjligheter och kompetensinflyttning snabbt måste komma på plats. Vackert så.

Men vad gör regeringen? Hittills har regeringen dragit bort stödet för att bygga bostäder, kapat arbetsmarknadspolitiken med 1 ½ miljard kronor och skurit ned medlen till utbildningsplatser för vuxna med nästan 2 miljarder kronor. Johan Pehrson glömde elen. Den behöver också snabbt komma på plats. I stället har regeringen försvårat bygget av havsbaserad vindkraft, som kanske är det som har de bästa utsikterna att leverera just snabbt och billigt.

Än så länge visar regeringen alltså inte prov på att leverera någonting alls som den gröna omställningen snabbt behöver - tvärtom.

Den 5 februari var Johan Pehrson med i SVT:s Agenda, som den kvällen handlade om just nyindustrialiseringen i norr. Han fick då frågan vad som är det viktigaste som regeringen gör för att hjälpa till med kompetensförsörjningen i den gröna omställningen. Johan Pehrson svarade då: Satsa på utbildning är det absolut viktigaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Han måste ha varit medveten om att regeringen i den enda budgeten som den hittills har presenterat minskar anslagen till vuxenutbildning med 1,2 miljarder kronor, till folkhögskolorna med omkring en halv miljard kronor, till yrkeshögskolan med ungefär 100 miljoner kronor, till akademin med omkring 85 miljoner kronor och till arbetsmarknadsutbildning med hundratals miljoner.

Min fråga, Johan Pehrson, blir därför: När tänker ministern återkomma med förslag som innebär att han faktiskt gör det som han säger?