Fru talman! Dagens debatt om utredningen om exitskatter handlar om en i grunden mycket angelägen fråga för Sveriges riksdag och sätter också ljuset på vilka intressen vi som politiker företräder. När jag som socialdemokrat tänker mina politiska tankar och formulerar mina politiska förslag går jag efter principen att vi alla ska bidra efter förmåga och att vi har gemensamma angelägenheter och nyttigheter som vi också ska bidra till tillsammans, alla och envar. Ju lättare jag har att bidra, desto mer ska jag bidra.

För mig handlar skattesystemet om rättssäkerhet och rättvisa. Det ska vara legitimt, och vi ska alla bidra. Därför måste alla former av fusk stävjas och skatteflykt bekämpas. Det handlar i grunden om hela välfärdssamhällets och skattesystemets trovärdighet och legitimitet. Exitskatteutredningen, som denna interpellationsdebatt handlar om, var en utredning som tillsattes för att komma åt just sådana problem och upprätthålla principen om trovärdighet och legitimitet i skattesystemet och principen om att var och en ska bidra efter förmåga.

Regeringen valde för några månader sedan, under helgerna, att i smyg lägga ned denna utredning. Skälet till detta kan man naturligtvis fundera över. Men det är klart att det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda. Den här debatten vill finansministern och regeringen sannolikt inte ha över huvud taget.

Men frågan kvarstår naturligtvis hos oss andra, som är angelägna om att upprätthålla de här principerna: Varför lades denna utredning ned? De skäl som finansministern ger i sitt interpellationssvar skorrar falskt. När regeringen i sitt svar säger att skatteplanering och skatteflykt i förlängningen är ett hot mot legitimiteten i det svenska skattesystemet har jag svårt att se hur man drar slutsatsen att exitskatteutredningen inte längre behövs, om man vill upprätthålla trovärdighet och legitimitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! För mig är det mycket enkelt. Fusk är fusk, och det ska bekämpas. Alla former av skattefusk ska bekämpas lika hårt, lika konsekvent och med lika hög intensitet som bidragsfusk. Men så är det uppenbarligen inte i regeringens värld. Man gör andra prioriteringar och vänder uppenbarligen bort blicken.

Fru talman! De frågor som interpellanten Mathias Tegnér har ställt i debatten förtjänar att besvaras; det har inte skett än så länge. Vad tänker regeringen nu göra, om man tycker att skatteplanering och skattefusk är ett bekymmer och att skattefusk är lika allvarligt som bidragsfusk? Eller är det helt enkelt så att det är andra intressen som företräds och att alla inte ska bidra efter förmåga eller betala skatt?