Fru talman! Ingångsvärdet i denna debatt bör vara att Sverige fortfarande är ett av världens minst korrupta länder. Vi har en sjätteplats i världen i dag, och vi har en tredjeplats i EU - alltså en tredjeplats i Europa och en sjätteplats i världen när man ser till länder som har minst korruption. Denna tredjeplats i EU har vi haft de senaste tio åren.

I den mätning som Transparency International gör årligen, där man på en skala från 0 till 100 mäter det man kallar upplevd korruption i länders offentliga sektor, har dock vår position försämrats. I fjol fick vi 83 poäng. Det är ett tapp med 2 poäng sedan 2021 då vi fick 85 poäng.

Än en gång: Ju högre siffra i denna mätning, desto lägre grad av upplevd korruption. Det är väl värt att ändå nämna.

Men vi har dock tappat i denna mätning de senaste åren. Orsakerna till 2022 års resultat är bland annat frågan om partifinansiering som redan har lyfts fram, där otillåtna anonyma bidrag uppmärksammades i samband med fjolårets val. Kammarkollegiet valde dock att avskriva ärendena för samtliga partier, vilket ändå är värt att påpeka.

Året innan - 2021 - menade man att det låga resultatet inte minst berodde på arbetet med Coronakommissionen som riktade kritik mot regeringen för att den inte hade fått tillgång till alla anteckningar som fanns i till exempel Regeringskansliet.

Det stora tappet såg vi dock mellan åren 2015 och 2017, alltså under den förra regeringen, då vi gick från 89 till 84 poäng. När man skulle förklara detta tapp från Transparency International lyfte man fram flera orsaker. Man pekade på flera korruptionsskandaler som inträffade under den förra regeringens tid, bland annat inom Statens fastighetsverk och Transportstyrelsen. Man pekade också på händelser i det socialdemokratiskt styrda Göteborg, där kommunala bolag gjorde otillåtna direktupphandlingar. Man pekade också på kommunala utlandsresor i samma kommun, som kritiserades av stadsrevisionen.

Transparency International konstaterade också att det har blivit allt vanligare i Sverige med det som man kallar vänskapskorruption, alltså mutor och oegentligheter i samband med just offentlig upphandling. Och det är klart att vi ska vara oroliga för den förändringen. Och jag håller med om att det är en farlig utveckling.

Men det verkar som att vi har ett bredare problem, ett mer tilltagande problem, som faktiskt finns i rätt så stora delar av den offentliga sektorn. Där menar jag att alla partier har ett väldigt stort ansvar. Jag tänkte komma in på det lite närmare i mitt nästa anförande.