Fru talman! Varför lyfts frågan om privatiseringar och offentliga affärer upp i denna debatt? Jo, av den enkla anledningen att forskningen tydligt visar att här uppstår risker för korruption. Politikens ansvar är att reglera detta och säkerställa att vi har insyn och rättsliga mekanismer som gör att kommuner, regioner och stat agerar på rätt sätt för att minska risken för korruption i samband med offentliga affärer.

Problemet är att dessa mekanismer inte finns. När vi under åtta års regeringsinnehav försökte införa offentlighetsprincipen i privat utförda men offentligt finansierade verksamheter mötte vi motstånd i kammaren.

När nuvarande regering kom på plats var en av de första signalerna att arbetet med att säkerställa att offentlighetsprincipen skulle gälla skolor stoppades. Det säger oss att två intressen kolliderar. Objektivitet, saklighet och opartiskhet, som fastslås i svensk grundlag och som är skyddet mot korruption, ställs mot kommersiella intressen, som slås fast i verksamhetssyftet enligt aktiebolagslagen.

Om staten inte reglerar denna konflikt blir korruptionsrisken mycket större, och då ökar risken för att det vid offentliga inköp, privatiseringar och utförsäljningar blir problem med att enskilda kommersiella aktörer gynnas genom otillåten påverkan.

Därför borde frågan om offentlighetsprincipen vara viktig för civilministern. Därför är frågan om mekanismer i samband med offentliga affärer för att minska risken för korruption central. Därför var det extremt olyckligt att regeringen lade ned utredningen om korruptionsrisker vid offentliga affärer och privatiseringar. Olyckligt är rätt ord.