Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Med rätta ser svenska medborgare det som en självklarhet att ha en god tillgång till dricksvatten. Enligt den ordning vi har i vårt land hanteras detta av kommuner och länsstyrelser.

En av anledningarna till att staten utvecklar sitt bidragande till att dricksvattensystemet, och särskilt reserverna, hanteras på ett klokt sätt är, som ledamoten nämner, att det har uppstått situationer som har påverkat. Det har visat att det behövs ett stärkt agerande från statens sida för att bidra till att arbetet fungerar på ett bättre sätt.

Just därför vill jag särskilt lyfta fram vikten av att länsstyrelserna har tilldelats 80 miljoner kronor per år för att arbeta med just dricksvattenförsörjning och vattenskydd. Dessa medel hoppas vi kan bidra till ytterligare förstärkningar. Förstärkningarna har redan gett resultat i form av fler beslut och en större andel skyddade vattentäkter, och det har även fört med sig att länsstyrelsernas tillsyn har kunnat öka. Detta är viktigt givet det läge vi står inför.

Det är viktigt att vi ser till att alla de rättigheter som människor ska ha i vårt land tillgodoses av vårt samhälle som helhet. En sådan sak är att det ska finnas rent vatten i kranen.

När det gäller PFAS-frågorna behöver jag tyvärr vara så pass tråkig att jag lutar mig mot Sveriges ordförandeskap i EU-rådet. Rådet behandlar just nu frågor som gäller PFAS, och därför kan jag inte gå in på ytterligare redogörelser för arbetet på den fronten.

För att återgå till vattenskyddsfrågan vill jag återigen nämna att det har uppstått situationer som har gett fog för att den här regeringen väljer att fortsätta ett viktigt arbete med att tillskjuta särskilda medel för att hantera detta.

Inom EU-samarbetet pågår en revidering av flera olika direktiv och förslag just nu. Det jag kan nämna avseende detta är att vår och Regeringskansliets kloka kunskapsbanks bedömning är att detta kommer att bidra till att Sverige på ett bättre sätt kan skydda våra vattenresurser.

Det finns alltid förbättringar att göra, och möjligen kommer de förslag som kommer genom EU-samarbetet att ytterligare kunna bidra till detta. Men fokus här är att vi nu ser till att länsstyrelserna och kommunerna, som ju bär ansvar för dricksvattenförsörjningen och vattenskyddet, kan utföra det arbetet på bästa möjliga sätt.