Fru talman! I morgon är ett år sedan Europa vaknade upp till ett nytt krig. Det har varit ett år av fruktansvärt lidande med miljontals människor på flykt och tiotusentals döda.

De ukrainska soldaterna håller emot uthålligt och tappert. Män och kvinnor kämpar med livet som insats inte bara för sin frihet och rätten till sitt land utan även för hela Europas fred och trygghet.

När nya ryska offensiver väntas ska vi ge Ukraina vårt fulla stöd. Det är välkommet att regeringen har beslutat att skicka vapensystemet Archer och stridsfordon 90. Jag är också glad över den stora enighet vi har i den här kammaren om att fortsätta att stödja Ukraina humanitärt, ekonomiskt och militärt.

Men mer måste till. I dag har Centerpartiet därför lagt ett initiativ på försvarsutskottets bord om att Sverige i nära dialog med Ukraina och övriga Natoländer tar fram en flerårig plan för hur det svenska militära stödet ska skalas upp och effektiviseras.

För Centerpartiet är det uppenbart att en sådan plan behövs. Den behöver innehålla fler tunga vapensystem - fler än dem som vi redan har skickat. Stridsvagnen Leopard 2 är ett sådant exempel. Men - och detta är helt avgörande - vi behöver också i samråd med Försvarsmakten se över om det är möjligt att avvara stridsflyg.

Vi kan inte ha det som i dag. När regeringen väl fattar beslut om att skicka tyngre vapensystem dröjer det månader av byråkrati och logistik innan hjälpen är på plats.

Mina frågor till statsministern är därför: Är regeringen beredd att ställa sig bakom Centerpartiets utskottsinitiativ? Och ser statsministern en möjlighet att i nära samråd med Försvarsmakten skicka Jas till Ukraina och inleda arbete i närtid med att utbilda ukrainska piloter så att de är redo om ett sådant beslut fattas?